Empati kan inte ersätta amningskunskap

Min blogg och jag har hamnat på ett uppslag i tidningen Vi Föräldrar. Skoj! Jag hoppas att det framgår av artikeln att jag inte försöker pracka på någon detta med amning. Huruvida jag lever upp till det får denna bloggs läsare avgöra. Jag hoppas att jag gör det.

Jag känner starkt för amning – för egen del och för dem som liksom jag själv har velat och vill amma.

Men i samma andetag betonar jag gärna, närhelst jag kommer åt, rätten till den egna vuxenkroppen. Jag tycker att jag som nybliven förälder bör utrustas med bra verktyg från vårdens sida att kunna använda min kropp till att amma mitt barn om det är min önskan.

babybaby.se_ViForaldrar_D_1
Vården har motsvarande skyldighet att bistå mig med stöd, verktyg och alternativ om jag helt eller delvis avstår från amning.

Det beslutet ska jag heller inte behöva förklara eller försvara inför andra – inte inför vårdpersonal, inte inför släktingar och definitivt inte inför främlingar som kan ta sig rätten att tycka saker om något som är högst privat och personligt.

Det spelar ingen roll om jag avstår från amning för att det går dåligt ihop med vardag och jobb, är plågsamt, jobbigt, känns obehagligt eller för att flaska helt enkelt känns enklast och smidigast och som den bästa lösningen för alla inblandade.

Det som gör mig ledsen är att när stödet för dessa val i praktiken blir lite av ett lotteri. Man ska ha tur, verkar det som, för att i hela kedjan mvc-BB-bvc få möta personal som både har gedigen kunskap om amning och dess alternativ och är lyhörda och empatiska inför enskilda föräldrars känslor, situation och önskemål.

babybaby.se_ViForaldrar_D_4

Själv har jag upplevt en del av det sistnämnda inom vårdkedjan. Lyhördhet och vänlighet, alltså. Men med undantag för ett enda ställe har jag tyvärr inte erfarit lika mycket av det förstnämnda, det vill säga gedigen kunskap om amning.

Med vårt första barn upplevde jag en genuin omsorg och vilja från personalen på BB att hjälpa oss. Sköterskorna och barnmorskorna var verkligen jättegulliga. När vi ville slå ihop två sängar till en och ha bebisen mellan oss, till exempel, var de enbart positiva och uppmuntrande. Ibland ringde jag flera gånger i timmen på klockan för att de skulle komma och titta så att bebisen ammade ”rätt”. Det kom alltid någon genast. Viljan att hjälpa var stor. Aldrig kändes det som om vi var till besvär eller var i vägen.

Marssolen gassade mot fönstret varje dag under vår BB-vistelse och vårt rum stank snart förmodligen av både svett och annat. Trots det minns jag en av barnmorskorna som en morgon i det kvava rummet gav oss ett stort leende och sa: ”Det här kommer att gå jättebra för er, det känns när man kommer in här.” Sånt blev man glad av att höra, det var stärkande och enbart positivt.

Första dygnen på BB med första barnet.
Första dygnen på BB med första barnet.

Men inte hade de som vi mötte där på BB några riktigt gedigna kunskaper om amning. Det förstår jag nu i efterhand. Hade de kunnat mer hade jag sannolikt inte behövt åka hem efter tre dygn med blödande bröstvårtor, ett paket Nan-ersättning i väskan och panik i magen eftersom jag trodde att min mjölk inte räckte.

Ingen, såvitt jag minns, upplyste oss vid något tillfälle om basfakta om bröstmjölk och amning, till exempel det som jag försökt sammanfatta i den här videon: Den första bröstmjölken (10 min). Det visades en amningsvideo i dagrummet någon eftermiddag, det minns jag nu. Men vi kunde inte se den just då för att bebisen bajsade eller något. Så det blev ingen video-tittning för oss.

babybaby.se_epidural_breastfeeding_BB9

Och jag misstänker att ingen av dem som vi mötte riktigt visste hur man hjälper en förälder och en bebis att på egen hand få till ”ett stort tag” om bröstet så att bröstvårtorna inte ska göra ont och blöda. Om de hade de kunskapen så lyckades de i alla fall inte förmedla den till oss. Eller så hade vi otur och träffade inte de individer i personalen som faktiskt besatt denna kunskap.

Och här menar jag att det kan bli extra tokigt om det blir mycket slagsida åt ”empati-sidan” på bekostnad av kunskapssidan hos dem som ger föräldrar råd kring amning. Åtminstone i vårt fall upplever jag att det blev så.

babybaby.se_epidural_breastfeeding_BB7

Eftersom de på BB var så gulliga och genuint ville hjälpa oss levde jag länge i denna övertygelse: Jag kunde inte amma trots att BB-personalen gjort precis allt som gick att göra för att hjälpa mig.

När någon är snäll mot en i en utsatt position, till exempel när man är på sjukhus, vill man ju gärna tro att den personen vet vad den sysslar med och gör allting rätt. Så just för att BB-personalen var så vänlig mot oss non-stop i tre dygn och kom och tittade på vår amning sjuttioelva gånger trodde jag att det inte fanns något mer att göra när brösten blödde och jag skrek varje gång bebisen skulle amma. Att det helt enkelt var fel på mig som inte ”kunde”.

babybaby.se_epidural_breastfeeding_BB6

Det hade nästan varit bättre om de varit lite mindre gulliga, för att hårddra det hela. Förstår ni hur jag menar? Det hade faktiskt gagnat mig och amningen om sköterskorna och barnmorskorna på BB hade sagt: ”Ärligt talat kan vi inte det här så bra som vi skulle önska. Det kanske är bättre om du vänder dig till amningsmottagningen här på sjukhuset eller kontaktar Amningshjälpen.”

Ingen sa så,  tyvärr. Kombinationen av vänlighet och vilja att hjälpa och bristen på kunskap – samt en uppenbar brist på insikt om de egna kunskapsluckorna – blev inget vidare bra i det här fallet.

babybaby.se_ViForaldrar_D_5

Naturligtvis önskar jag inte att BB-personalen hade varit dryg och otrevlig. Deras vänliga sätt fyllde mig med värme och jag minns ännu många delar av den första BB-vistelsen med en god och varm känsla i kroppen. Det blev en god start på bebislivet på många sätt. Men tillit till min egen kropps förmåga och praktiska verktyg för att kunna amma mitt barn bidrog personalen tyvärr inte så mycket med.

Hjälpen från BVC var inte mycket att hurra för heller. Den var i princip obefintlig.

Och slutsatsen, när amningen strulade och till sist gick åt skogen, var att min kropp hade svikit mig, inte att det var något fel på vården.

Jag tycker att det är jättesynd om nyblivna föräldrar helt i onödan får en önskad amning pajad och dessutom, också det helt i onödan, ska gå omkring och känna att det är något ”fel” på dem.

Naturligtvis finns det situationer där amningen blir svår även om man får den allra bästa hjälp. Jag talar om de situationer när alla förutsättningar finns för att det ska gå bra – med adekvat stöd.

Nä, det är tufft nog att få barn. Det räcker som det är.

babybaby.se_ViForaldrar_600

Ps. Under några veckor till finns några av mina amningsvideor på Vi Föräldrars sajt. Skoj, tycker jag!

Ps2. Det jag skriver om ovan är mina egna erfarenheter. Jag är nyfiken på hur ni andra tycker att ni har blivit bemötta när det gäller både lyhördhet och faktisk hjälp med amning eller alternativ till amning. Har ni fått bra hjälp? Jag blir jätteglad för kommentarer.

Mer om amning på babybaby.se:

Video om amningsteknik (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akuta tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (4 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Caroline: ”Så började vi helamma igen”

Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Empati kan inte ersätta amningskunskap
Amningsbilder som ljuger
Jag störde mig på ammande mammor

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947

Norah, om att amma 1973

Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om bebisar och sömn:

Video: Pilatesbolltricket! (3 min)
Sova med bebisen bra för amningen
Lista: Mina bästa söva barn-tips
Video: Söv bebis och få disken gjord på 4 minuter
Brev till Socialstyrelsen
Svar från Socialstyrelsen
Därför bär jag barn (egentligen)

Om amning i bärsele och bärsjal:

Allmänt:
Se hit! Så ammar du i bärsele och bärsjal
Video: Vardagstips vid amning i bärsjal och bärsele (3 min)

Trikåsjal, knyta/amma:
Video: Amma i trikåsjal (8 min)
Video: Knyta trikåsjal (6 min)
Bildserie: Knyta trikåsjal
Bildserie: Amma i trikåsjal

Vävd sjal, knyta/amma:
Video: Knyta och amma i vävd bärsjal (12 min)
Bildserie: Amma i vävd bärsjal
Video: Amma liten bebis i vävd bärsjal (6 min)

Vävd sjal + trikåsjal, amma:
Video: Amma bebis upprätt i bärsjal – och vad du gör när bebisen somnat (11 min)

Bärsele, använda/amma:
Video: Amma liten bebis i bärsele, inomhus och utomhus (10 min)
Bildserie: Amma i bärsele
Video: Amma i bärsele (4 min)
Video: Amning i sele vid amningsstrul (del 1)

Video: Amning i sele vid amningsstrul (del 2)
Video: En vanlig morgon (med sele, amning och ungar)
Video: Amma i bärsele i snö och kyla (3 min)

Ringsjal, amma:
Video: Amning i ringsjal (10 min)

Om att bära i bärsjal och bärsele:

20 skäl att bära en nyfödd

Våga sjala redan på BB!

Bära barn i sommar? Här är 10 heta tips

Bildextra: Bära bebis i många minusgrader

17 tips när du bär bebis i vinterkylan (och några amningstips)

Bildserie: Träna med bebis på magen!

Video: Bära barn på hösten i bärskydd (3 min)

Video: Flytta sovande barn från mage till rygg i bärsele (4 min)

Video: Fyra sätt att få upp barn i bärsele på ryggen (9 min)

Video: Ta ner barn från bärsele på ryggen (1 min)

Bildbomb: Barn i bärsjal
Bärsele eller bärsjal?
Varför bära barn?

 

22 reaktion på “Empati kan inte ersätta amningskunskap”

  1. Jag fick mitt först barn i december förra året så hon är nu 2 1/2 månad gammal och jag helammar. Kan säga att information jag fick innan och i början var väldigt bristfällig men på BB började jag amma och fick höra att bebisen hade bra tag och sög bra vilket hon gjorde. Det gick bra de första dagarna sen blev vi hemskickade efter 2 dygn vilket är normen och bär vi var hemma rann mjölken till. Det var då det blev kämpigt, det gick inte för lillan att ta ett bra tag och ett sprängfyllt bröst och jag fick direkt stora sår på bröstvårtorna. Men jag kämpade på med hjälp av amningsnappar så kunde jag fortsätta amma och efter 3 veckor läkte de äntligen. Det jag tycker känns konstigt är att man blir hemskickad från BB innan mjölken rinner till det är ju då man behöver ännu mer hjälp och då sitter man själv hemma med partnern och vet inte vad man ska göra. Jag fick dessutom urinvägsinfektion efter förlossningen och låg i feber så det fanns inte en tanke på att försöka vara smart och be om hjälp någon annastans ifrån. På fyradagars kontrollen på BB var det bara fokus på bebisen och sen på mig med hög feber men ingen frågade om amningen eller hur det gick med det alls. Känns lite tråkigt att det var ett så ointresse om hur den delen gick. Födde på BB Stockholm och i övrigt var de väldigt bra. Undrar om det inte vore bra om man fick möjlighet att stanna längre på BB för att det ska funka med amningen även efter att mjölken rinner till eller en speciell efterkontroll som gäller just amning. Tror att det skulle hjälpa många.

    //Maria

    1. Hej och tack för att du delar med dig!

      Jag vet att amningsexperter ifrågasätter att man överhuvudtaget ska förflyttas någonstans dygn två. Dygn två är i regel ”det stora amningsdygnet”. Vill man få en optimal start på sin amning bör man låta bebisen amma som bara den det dygnet, så mycket och så ofta som det bara går.

      Med tanke på det är det ju heltokigt att behöva packa ihop sig och alla prylar, packa in bebisen i bil, göra resan hem och så vidare. Många potentiella amningstillfällen, som i sin tur skulle ha ökat på mjölktillgången, missas säkert i och med det.

      Genom att amma mycket runt den här tidpunkten, och såklart även efter dygn två, lägger man grunden till en fortsatt fungerande amning. Med det inte sagt att det inte går att få igång amningen även om det blir stök och förflyttningar dygn två, för det gör det ju uppenbarligen för många.

      Men det vore alltså bättre om man lämnades i fred just den dagen och kunde få åka hem senare (om man vill), som du skriver. Det vet jag att man fick för några årtionden sedan – jag vet inte när man började med de här mycket kortare BB-vistelserna.

      På vårt sjukhus har de haft med punkten ”amningsuppföljning” vid återbesöket dag 4-5. Tyvärr har jag väl inte varit så imponerad av den där uppföljningen. När jag hade blödande sår med första barnet blev jag i stort sett bara hemskickad med en monsterpump som kom att kosta hundratals kronor i hyra och som inte åtgärdade grundproblemet, det vill säga att jag behövde få till en bra amningsställning och lära mig få barnet att ta ett riktigt stort tag om bröstet.

      Det låter som om amningen funkar bra för er nu. Vad skönt i så fall! Tack igen för att du delade med dig av dina erfarenheter!

      1. Det här var mycket intressant att läsa då jag funderat mycket just på det här med att åka hem. Stärker mig i mina tankar om att åka hem så fort som möjligt. Om vi mår bra såklart.

        Förra gången åkte jag hem när bebis var ca 36 timmar gammal. Fick reda på av en barnmorska att nu skulle jag strax få träffa läkaren. Jag ringde hem, make och barn satte sig i bilen direkt och åkte. Det var bara det att ”strax” var närmare två timmar. Jag blev stressad vilken bebis såklart kände och allt bara kändes jobbigt.

  2. Hjälpen på BVC var väl ingenting om en ser det till ren amningshjälp. Däremot kände jag ett väldigt stort stöd. Att det inte var någon press på mig att börja med ersättning trots den obefintliga viktuppgången. Att det var mitt beslut. Att hon peppade mig, oavsett beslut. Att om kurvan gick upp så lite så lite så gick den ju ändå upp.

    Amningsmottagningen vet jag inte. Visst fick jag hjälp, men inte tillräckligt ändå. Fast jag borde oxå sökt hjälp igen.

    Amningshjälpen fick jag ett fint samtal med. Peppande, kunnigt, trevligt. Där borde jag sökt hjälp tidigare (telefonskräck…) och flera gånger.

    Jag är väldigt kluven nu inför barn nr 4. På ett sätt vill jag skriva i förlossningsbrevet med gigantiska bokstäver att jag vill ha all hjälp med amningen jag kan få. Men absolut inte på det sätt jag fick det med barn nr ett.

    En barnmorska kom in ganska sent en kväll och tyckte jag behövde mig en lektion. Vilket jag säkert behövde och det hon sa kommer jag ihåg att jag tyckte lät bra, men sättet hon sa det på och hur hon behandlade mina bröst och bebis… Det var ju inte det smidigaste direkt. Grät när hon gått därifrån.

    Eller hon som kom in på förlossningen och skulle vara amningsexpert. Hon tog en snabb titt, gick ut och kom tillbaka med en amningsnapp. Inte ett ord om Cottermans grepp, varför jag behövde amningsnapp, olika amningsställningar. Hon visade något med en hopprullad handuk dock. Kanske sa hon något, men i det omtöcknade ruset av förlossning, lycka, osäkerhet, tårar så fastnade det helt enkelt inte.

    1. Hej! Tack för att du berättar hur det har varit för dig. När jag skulle få mitt andra barn gick jag Amningskurs för blivande föräldrar. Jag hade också min kursledare, en hjälpmamma, lite som ”telefonjour” direkt efter förlossningen. Hon hade sagt att jag kunde ringa henne och be om råd när som helst. Och det rådet tog jag fasta på! Hennes pepp och tips direkt efter förlossningen, per telefon och vid ett hembesök, samt ett ovärderligt besök dag två hos vår amningsmottagning gjorde susen. Ärligt talat handlade nog bara en tredjedel av stödet om ren teknik. Resten var uppmuntran och pepp, så att jag vågade tro på att det skulle gå bra. Vilket det också gjorde. Något för dig, kanske? Grattis till kommande bebisen! 🙂

      1. Just nu går det inga kurser i Göteborg tyvärr. Men jag har varit i kontakt med kursansvarig och hon försöker få ihop det! Så hoppas hoppas. Har läst på flera ställen om hur uppskattad kursen är.

        Det hade verkligen varit toppen att få träffa en hjälpmamma även innan!

        1. Om du vill kan du ju prata med en hjälpmamma nu redan, i förebyggande syfte så att säga. Det är ju därför de finns, för att stötta! Och desto tidigare skede de kan stötta i, desto bättre. Du kan ringa vilken hjälpmamma som helst i landet. Kanske kan du ha vederbörande i bakfickan också när det väl är dags om det är ok för henne. Din egen ”hotline” 🙂

          1. Tack för pepp! Jag har sedan en dryg månad kontakt med en hjälpmamma via mejl. Känns toppen att få den hjälpen!

  3. Jag fick min bebis på Östra i Göteborg i november förra året. Amningen har gått fint, och jag tror det beror mycket på BB-vistelsen. Vi stannade i 5 dygn eftersom jag förlöstes med kejsarsnitt och för att det fanns gott om plats(!). jag plingade på sköterskorna vid i princip varje amning för att de skulle kontrollera hans tag. Jag uppfattade personalen som mycket kunnig, men så hade jag inga problem heller. Jag tror att min amning funkar så bra för att jag fick så mycket stöd och support redan från början, plus att jag kände mig relativt säker på amningen när jag åkte hem.

  4. Vad bra skrivet. Jag känner precis igen mig.
    Möttes också av mycket vänlighet på BB gällande amning men mycket lite kunskap och verklig hjälp. (Fick enbart smärtstillande och amningsnapp, den sistnämnda kunde jag ändå inte använda).
    Med första barnet fick jag tack o lov hjälp av en bra barnmorska på amningsmottagningen. Det räddade vår amning den gången.

    Med andra barnet fick jag även då problem med taget o såriga bröstvårtor. Utöver det så var han mycket mer amningsovillig än vad första barnet var.
    Bad om hjälp varje gång på Bvc och hon försökte, men sa hela tiden att allt såg bra ut.
    Till Amningsmottagningen fick jag tyvärr inte komma denna gång för de tyckte inte att mina problem lät tillräckligt allvarliga (eftersom han ändå verkade få i sig mjölk). Vid fyra månader funkade det inte längre, försökte hjälpligt nån månad till (funkade då bara på natten), sen ville han helt enkelt inte längre och jag hade sinat snabbt. Då sa Bvc bara att han ville nog ha gröt o blev inte mätt längre av mjölken. (Vid fyra månader!) jag hade önskat kunna amma åtminstone ett år. (Samt gett mat också såklart).
    Blev ersättning till honom istället som komplement. Men men. Hoppas det blir annorlunda om jag får nåt mer barn.
    Trots att jag trodde att jag hade goda amningskunskaper själv från första barnet så blev det helt annorlunda med andra barnet.

    1. Hej! Tack så mycket för din kommentar! Men vad knasigt att inte din amningsmottagning ville hjälpa dig! Och vad tråkigt att det blev som det blev och att inte heller BVC kunde hjälpa dig på något vettigt sätt.
      Ibland undrar jag om ansvariga vården riktigt förstår riktigt hur ledsamt och eländigt det kan kännas för den enskilda föräldern när amningen inte funkar (inte bara då när det sker under ibland under lång tid framöver) och när man inte får det stöd man skulle ha velat ha.

  5. Dehär är ungefär de bästa jag har läst. Har läst de om och om igen de sista veckorna och blir bara argare och ledsnare för varje gång. Har i detta nu en vän som försöker amma sitt 2 barn men får inget stöd direkt när bebis inte går upp i vikt, mer än : ge ersättning. Så tråkigt.

    1. Så tråkigt för din väns skull! Kan din vän få hjälp av Amningshjälpen eller är den vägen redan prövad? Amningsmottagning?
      Tack så mycket för dina uppskattande ord!

      1. Jag har försökt peppa henne att söka till dom och få riktig stöttning men jag tror tyvärr hon har tappat tron på att hon kan amma, tråkigt.

        Jag har själv en dotter på 6 månader och får nu höra från bvc att de är dags att sluta amma till förmån för mat. Vid 4a månader tyckte jag dom stöttade och tryckte på att man bestämmer själv när man vill sluta amma, nu låter de mer som att man bör börja med mat nu och vid 10 månader så slutar man amma. Jag fråga hur man gör om man vill fortsätta delamma längre än 10 månader och då föreslog hon att man skulle ha de som mellanmål eller nattning/morgonmys. Konstigt tycker jag.

  6. Nu blir det uppsats ^^
    Vill börja med att tacka dig. Dina videos och texter är bäst <3 du har hjälpt mig så mycket <3

    Mitt första barn föddes 29/2, hon är alltså snart 5v gammal. Jag förlöstes med akutsnitt och bedövningen ville inte släppa efteråt. Det tog nästan 7 timmar innan jag släpptes från uppvaket och fick hålla Linnéa för första gången. Vi försökte amma ganska direkt, hon var hungrig. Men jag förstod inte hur jag skulle göra och hon fick inget grepp. Ringde efter hjälp och fick en amningsnapp. Och hon sög och åt. Hela tiden dygnet runt iprincip låg hon på mig och snuttade. Natten till tredje dagen började hon skrika och sprattla vid bröstet. Vi förstod ingenting.
    Tredje dagen var det vägning. 13%hade hon gått ner. Barnmorskan var barsk och hård och verkade uppstressad över viktnedgången. Talade om att hon hade fel tag om bröstet och knappt fått i sig något. Jag totalkrashade och bara grät. Klart hon skrikit och sprattlat, hon var väl vrålhungrig.
    Amningsnappen togs bort och jag blev visad rätt grepp. Amning och ersättning var 3dje timme ordinerades och vi löd blint. Ersättningen däckade henne så vi knappt fick henne att vakna. Det var ångest varje gång. Men nu rann mjölken till.
    På 5e dagen skickades vi hem. Vi var livrädda och jag hade så ont efter snittet att jag knappt kunde röra mig.
    Täta vägningar har det varit på bvc, ångest innan och efter varje besök. Hon går upp i vikt sakta, 3v var hon när hon nådde födelsevikten igen. Fick order om mer ersättning mer amning. Ångesten har varit total. Känt mig så värdelös.

    Nu läser jag på allt jag kan de dagar som är positiva. Vi har minskat ersättningen, hon sov igenom så många amningstillfällen. Nu försöker jag amma på minsta signal och pumpar ofta, får bara ut lite men det är iaf något. Hon verkar nöjdare nu. Men ångesten är där hela tiden. Tänk om hon går ner en massa nu när hon inte får lika mycket ersättning.

    Jag minns trots allt tiden på bb som positiv. All personal var så gulliga och hjälpsamma. Önskar bara att vi fått hjälp direkt med amningen

    1. Hej! Tack för dina fina rader.
      Men oj, så tufft du har haft det! Barskhet och hårdhet, det är ju inte direkt vad man behöver på BB! Tvärtom. Man vill ju känna att man får stöd. Det tycker man att personalen bör begripa, det borde ju vara ett minimum att de uttrycker sig så att man känner sig stärkt. Det låter som om ni har fått rätt svagt stöd redan från början vad gäller amningen.Tråkigt!
      Jag hoppas att tillvaron känns lite bättre nu. Jag har dröjt lite med att svara, men det beror bara på att jag har börjat jobba heltid och inte hinner med bloggen riktigt lika mycket som innan. Hör gärna av dig igen om du har lust, och berätta om hur det har gått!

  7. Härligt att läsa om ammande i bärsele/sjal!
    Jag gjorde det på bibblan och blev avhyst av en bibliotekarie som tyckte det såg”onaturligt” ut.
    Undrar om alla de urbefolkningar som ammar i sele tycker så 😀
    Lyckades filma henne upprepa samma ord till mig, annars hade väl ingen trott mig.
    Med ett funktionshindrat storasyskon skulle vardagen inte fungera utan sjalamning eller i sele… Sitta och mysamma var liksom förstabarnslyxen, men även då fjällvandrade vi med bebis glatt ammande i sjalen.

    1. Hej!
      Och tack för din kommentar!
      Jag kan inte för mitt liv förstå att det skulle vara ”onaturligt” att amma i bärsele – vad som nu menas med det ordet överhuvudtaget.
      Heja dig! Och amma på! Det hade varit kul att gå in och sele-amma tillsammans med dig på ditt bibliotek (om du hade velat det, förstås), men jag känner till ditt engagemang och vet därför att du bor i en annan stad som jag svårligen kan ta mig till. Kom till Stockholm, vetja, så går vi in på så många bibliotek vi hinner och förevigar det hela – kanske med en glad bibliotikarie vid vår sida på varje ställe!
      Och ja, amma i bärsjal och bärsele är grymt praktiskt och härligt, det förenklar tillvaron enormt.

  8. Hej!

    Jag börjar förstå mer och mer att vi nog råkat få vinstlotten med barnmorskor när det gäller amning.

    I föräldragrupp före bebis handlade ett tillfälle om amning med pedagogisk film som visade allt partnern kunde göra för att underlätta amning såsom handla, städa, laga mat, byta blöjor och diska. Mamman skulle vara lugn och avslappnad så att mjölken ville rinna till. De visade också med docka och tygbröst hur bebisens haka skulle ligga och berättade att sår på bröstvårtan var fel. Då är det fel tag. Med rätt tag gör det inte ont på bröstvårtan och om det gör det skulle vi peta in en finger i bebisens mun så att den fick ta ett nytt tag.

    Väl på BB stannade vi 3 dygn för observation av bebis, minns inte ens för vad..syresättning kanske. Där plingade vi på klockan vid varje amning och fick ännu fler tips om olika tekniker. Att truga bebisen äta lite till genom att kittla på fötterna och mycket mer. Efter kontakt med neonatal om att jag ville donera mjölk fick jag hem en rejäl pump som användes från början. Minns också att bebis och jag gick till ett eget rum i början om vi hade besök så att jag skulle slappna av bättre. Det gjorde ont första veckan men hade god nytta av profylaxandning och partner som coachade. Inga såriga bröst heller. Önskar att många många fler kunde få liknande upplevelser. Börjar också förstå varför det alltid är ont om donerad mjölk.

    Kram till alla mammor!

  9. Hej!

    Jag är Barnmorska och efter några år med annat arbete nu återvänt till BB-vården. Mitt första egna pass i förra veckan speglar det du skriver om…
    Jag får ta hand om 5 förstföderskor med amningsproblem…
    Innan passet är slut har det på alla rummen uttryckts det du skriver om. Alla barnmorskor de mött är gulliga och empatiska.
    FYRA av familjerna frågade om jag kan tänka mig att komma hem till dem privat för amningsstöd. De uttryckte alla en önskan av att ha fått dessa handfasta råd tidigare. Papporna ville knappt släppa ut mig från rummen…

    Jag gick hem och kände mig extremt frustrerad…. och exakt det som du skriver om här, tyvärr…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *