Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”

Sådana rubriker ser ni sällan, eller hur? För precis så var det för idag: Jag ammade på stranden. Öppen amning, i en park vid ett bord, mittemot en okänd familj som fikade.

De senaste fyra och ett halvt åren har jag ammat utanför hemmet närapå dagligen. På bussar, tunnelbana, pendeltåg, trottoarer, nöjesfält, kyrkogårdar, Ica och Hemköp. Mestadels i Sverige, men även i några andra länder. Mestadels i Stockholm, men även på andra orter.

Om vi för enkelhetens skull räknar med att varje år har 365 dagar blir det cirka 1 642 dagar med utomhusamning för min del – och inte någon gång har någon sagt något negativt, snörpt på munnen eller blängt.

Vad jag kunnat se i alla fall. Det är möjligt att en och annan tänkt något negativt. Men i så fall har de varit väluppfostrade nog att hålla sina tankar för sig själva.



I början av dessa 1 642 dagar var jag lite rädd att någon skulle säga något elakt om de såg mig amma.

Ungefär halvvägs i de 1 642 dagarna hade jag formulerat ett i mitt tycke dräpande svar som jag tänkte ta till om någon fick för sig att kritisera mig.

Under resten av dagarna har jag nästan känt att ”Hallå, säg nåt så att jag får leverera mina dräpande repliker, hehe”. Men ingen har sagt något.

Jo, de har de, förresten. Jag har fått trevliga tillrop några gånger. ”Åh, ni ser ut att ha det så fint tillsammans”, fick jag höra en gång när jag satt och ammade och skojade med mitt barn på en busshållsplats. Den som sa det till mig sprang upp från sin caféstol bara för att säga detta.

Leenden har jag fått också. Vid ett tillfälle i fjol ammade jag min då 1,5-åring på en säng på Ikea. Ett äldre par såg oss och fyrade av de varmaste leenden man kan tänka sig.

Att racka ner på en förälder som ammar (eller flaskmatar, för de delen) är mobbar- och maktfasoner vars syfte är att begränsa rörelseutrymmet hos framför allt kvinnor.

De som kommer med pikar om att någon bör ”skyla sig” eller ännu värre påhopp förstår antagligen inte att deras kommentarer härrör från en lång tradition att på alla möjliga sätt göra kvinnor osäkra och begränsade. En spridd okunnighet om amning kan också bidra, jag har skrivit om det här. Det behöver inte finnas ondska bakom negativa kommentarer om amning, det är inte så jag menar. Men en gemensam nämnare finns ändå i många fall. Nämligen en tröttsam vana i vårt samhälle att vilja villkora vissa gruppers närvaro i det offentliga, i det här fallet gruppen kvinnor. Och barn.

Det blir extra bedrövligt när negativa kommentarer, eller till och med uppmaningar om att man ska avlägsna sig, kommer från offentliganställda eller från företrädare för större företag och institutioner – eftersom det som de säger får större tyngd än det som människan på gatan haslpar ur sig i förbifarten.

Detta ska givetvis motarbetas kraftfullt när det sker! Men min poäng här är ett parallellt spår i frågan och det ena utesluter inte det andra.

Min poäng är att gemene förälder varken bör ha eller har så stor anledning att vara rädda för att amma utanför hemmets väggar  – trots att man kanske nyss sett intoleranta och skräniga kommentarer på nätet eller artiklar av typen ”X ombads att inte amma på stället Y”. Här är fyra skäl till att strunta i att vara rädd, enligt mig:

  1. Man har väl ingen lust att gå en liten klick skränande gnällspikar och självutnämnda sedlighetspoliser till mötes, eller vad säger ni? Det är dessutom sannolikt till stor del samma lilla klick som återkommande ser till att göra sin röst hörd på nätet i frågan. De är inte många, men de skränar högt och i kör, typ. Drar jag mig tillbaka till hemmet i rädsla eller sitter med bultande hjärta och ett gäng filtar i ett avskilt hörn varje gång mitt barn är hungrigt – då har dessa typer lyckats i sitt uppsåt. Då har de lyckats begränsa mig i mitt liv. Det vill jag inte ge dem.
  2. Trots enstaka rubriker då och då (jag har själv skrivit en sådan text och den står jag för) samt diverse anti-amnings-kommentarer på nätet är de allra flesta i vårt avlånga land antingen positivt inställda eller likgiltiga till amning utanför hemmet. Detta oavsett var det sker och hur många kvadratcentimeter hud som råkar synas. Det är min absoluta övertygelse. Har jag fel får ni gärna motbevisa mig med hårda fakta (obs, lita inte på enkäter på nätet av typen ”Är det ok med offentlig amning?”. Dessa mätningar är inte ett dugg statistiskt tillförlitliga och det är förmodligen en övervikt redan negativt inställda som överhuvudtaget bryr sig om att svara).
  3. I de fall människor faktiskt får negativa tankar när de ser dig och mig amma är de flesta vettiga nog att hålla sina tankar för sig själva. Att ett fåtal inte lyckas hålla sina tankar kvar i huvudet utan släpper ut dem genom munnen säger ganska mycket om dem själva men ingenting om dig eller mig.
  4. Att folk glor med en halvidiotisk och snudd på sur min när du ammar öppet betyder inte nödvändigtvis att de störs av åsynen. Det kan lika gärna vara att de gillar vad de ser men är lite för oartiga eller blyga för att ge dig ett leende när de kommer på sig själva med att glo. Amning ute är inte heller en så jättevanlig syn på alla håll. Ser man någon amma är det väldigt lätt hänt att ögonen automatiskt bara dras dit. Mina ögon gör ofelbart det. Jag brukar ge ett leende när jag kommer på mig själv med att stirra.

Hugg mot diskriminerande kommentarer om du stöter på dem i din omgivning! Anmäl, uppmärksamma ansvariga. Stötta om du ser någon annan behandlas nedvärderande. Som utsatt är det skönt om någon annan kliver in och drar en lans för en.

Men vad gäller amning föreslår jag detta, även om jag verkligen förstår om det inte är lätt som en plätt om man själv fått pikar eller känner någon som varit utsatt:

Låt inte en grupp personer i detta land som inte har vett nog att hålla oanständiga tankar och unkna attityder kvar inne i huvudet, bestämma över ditt livsutrymme och inskränka din rörelse- och handlingsfrihet. Amma på! Igen: De allra flesta är snälla och toleranta, alternativt orkar inte bry sig det minsta.

Beväpna dig och din eventuella partner med motargument om det känns tryggt. Men var beredd på att du liksom jag kan bli besviken när du inte får användning för dem. Inte ens under 1 642 dagar.

Och betänk detta, slutligen: Det är faktiskt en helt orimlig tanke att små barn inte ska få ammas eller få mat på enklast möjliga sätt när de är hungriga. Vem förbjuder dig eller mig att käka en varmkorv på stan liksom? Är det någon som kräver att du lägger en filt över huvudet medan du äter din korv? Nä, i det fallet är offentligt ätande tydligen ok.

Eller ta en sådan grej som restauranger! Där äter okända i varandras åsyn utan att någon förväntas skyla sig med textilier.

Dessutom kan du och jag, till skillnad från ett litet barn, faktiskt lägga band på oss. Vi kan vänta i tjugo minuter med varmkorvätandet till dess att vi kommit till en avskild plats där ingen kan hävda att de tar anstöt. Om nu någon skulle få för sig att kräva det. Men det gör ju ingen. Nä, det håller inte, ni hör ju själva hur galet det är.

Ps. Hur ofta ser du rubriken ”Kvinna gick hem från krogen klockan 02.00 på natten, kom hem tryggt och säkert”? Eller:

”Pensionär fick besök av okänd – visade sig vara hemtjänsten och inte en rånare.”

Inte ofta, eller hur? Jag tänker att det är lite samma med amning utanför hemmet. Att människor varje dag och i hela landet ammar sina barn utan att någon endaste själ kommer på tanken att ösa ur sig elakheter eller snörpa på munnen. Men det leder inte till några nyhetsartiklar. För det är det ovanliga och oväntade som skapar rubriker. Inte det vardagliga, odramatiska och förväntade.

Läs även: Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil

Om amning på babybaby.se:

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947

Norah, om att amma 1973

Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)

2 reaktion på “Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting””

  1. Hej! Tack för pepp! Ska försöka mig på att våga vara ute mer och amma även om det känns rysligt läskigt just nu… Tack för det fina du gör med din blogg, jag har sån nytta av dina pedagogiska filmer och texter! Och så gillar jag verkligen det vardagsnära, det är så befriande att se att ditt kök ser precis ut som vårt med disk mm 😊 Och så låter du så himla snäll i filmerna! Tack och stor kram!

    1. Hej! Tack för dina fina ord, de muntrar upp mig och gör mig glad!
      Jag vet att det kan vara läskigt i början, speciellt om man känner att man inte riktigt fått till alla handgreppen till hundra procent ännu. Men övning ger ju som bekant färdighet, även vad gäller att amma i andras åsyn. Jag tycker det har varit så här och många andra tycker samma: Det känns lite läskigt först. Men så testar man på några ställen där det känns som att man får lite ro: BVC, med vänner ute osv. Sen trappar man upp det och snart ammar man överallt och börjar känna lite som jag beskrev: ”Ni skulle bara våga komma fram och klaga, i så fall blir det ord och inga visor”. 😀
      Detta är LITE en sanning med modifikation, för skulle nån komma och vara grinig skulle jag förvisso ge svar på tal, men jag skulle antagligen bli lite förnärmad och ledsen också. Jag är ingen tuff typ, egentligen, så visst skulle jag bli illa till mods. Men känslan av att ”ni skulle bara våga komma och vara dryga” är starkare än de andra känslorna. Och att amma ute har de facto gjort mig lite tuffare. Och det gick ganska fort, faktiskt.
      Tack igen för din kommentar! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *