DAG 4-6. Amningsdagbok del två. Här fortsätter min dagbok över tiden precis efter att vårt tredje barns födsel. Första delen i dagboken finns här. Här hittar du del tre, fyra och fem.
Min dagbok handlar om amningen av vårt barn, men även om att inte må toppenbra när när gamla invanda rutiner plötsligt är ett minne blott och nya vägar ska hittas i en ganska hudlös tillvaro.
Jag skriver inte bara om amning av ett barn, utan två. Mellanbarnet i familjen, en pojke på snart två år, ammar fortfarande då lillebror föds. Han har glatt ammat sig genom hela graviditeten – och fortsätter nu med en liten pyttig kompis vid sin sida.
Kort personlig bakgrund: Jag ville hemskt gärna amma vårt första barn, men fick noll förberedelse från mödrahälsovården, halvdan hjälp från BB och i princip ingen hjälp från BVC. Jag har skrivit om det här: Det hade jag velat veta om amning.
Eftersom vi saknade kunskap om amning ammade jag för sällan i början och fick dessutom väldigt ont. Vi började i panik med ersättning redan på tredje dagen. Sedan gick det mest bara utför med amningen.
Jag förstod inte hur viktigt det är att skaffa sig proffsig hjälp med en gång om det strular, att jag bara gjorde saker värre för mig själv genom att vänta och lida.
Vi flaskmatade vårt första barn till rätt stor del. Min sambo tog långa promenader med lillan i bärsjal och matade henne ofta när de var ute. Supermysigt, tyckte han. Han hade dock föredragit att jag hade kunnat amma mer, just för att det hade varit min önskan.
Andra barnet gick det bra att helamma, efter att jag läst på och gått en amningskurs.
Och nu har tredje barnet precis anlänt, en underbar liten prickig korv på fyra kilo.
Födseln har gått finfint, dag två förlöper bra, dag tre drabbas jag plötsligt av oro och tvivel på mig själv efter ett återbesök på BB – läs om det i första delen av dagboken. Här kommer mina dagboksanteckningar dag 4-6:
DAG 4
Jag upplever vården – för tredje gången nu – som inte särskilt stöttande vad gäller amningen. Jag är lite nervös för att amningen ska gå åt skogen, som med första barnet.
Jag har ammat ett par gånger under natten och lite på morgonen. Sedan har vi fortsatt att amma under dagen, med två till tre timmars mellanrum.
Lillen har ammat bra och effektivt. Han verkar vara nöjd. Han sover mycket, men jag väcker honom om det har gått två eller tre timmar sedan den senaste amningen. Han somnar om fort vid bröstet.
Bajset har gått från mörkbrunt till mörkgrönt och idag är det ljusare grönt. Ljusare och gulare bajs är ett gott tecken, det betyder att bröstmjölk kommer in i den lilla kroppen! Jag väntar på att det riktigt solgula bajset kommer ut, det som indikerar att tillräckliga mängder bröstmjölk kommer in i kroppen.
Jag har mjölkstas nu! Brösten är som ballonger. Storebror, snart två år, har hjälpt till lite att suga bort det allra mest spända och onda. Skönt! Den här assistansen hade jag inte sist det begav sig!
Storebror har ammat sig igenom graviditeten och ammar alltså fortfarande när andan faller på. Här har jag skrivit mer om amning av två barn i olika åldrar, inklusive amning under graviditet.
I övrigt äter vår tvååring som en häst. Tvååringar som ammar har inte bröstmjölken som dominerande näringskälla utan brukar äta som andra barn gör. Bröstmjölken är mer som ett litet mellis då och då. Mest av allt är nog brösten tröst och trygghet vid det här laget.
Jag har varit ledsen och orolig över amningen av vår nyfödde plutt. Orolig för att han skulle ha fått i sig för lite.
Men nu är jag glad igen, tjohoo! Skälet till det är Susanne Gräslund, en gammal klasskompis till mig, numera hjälpmamma i Amningshjälpen på sin fritid. Hjälpmammor är ideellt arbetande amningsrådgivare med stor kunskap om amning.
Susanne har varit hemma hos oss på besök efter att jag bett henne om det. Jag vill spela in en video om amningsteknik med mig själv och lillen hemma. Och jag behöver Susanne för att få hjälp att fräscha upp minnet kring amningen av en spädis.
Med sitt lugn, sin kunskap och sin positiva inställning till allt är Susanne en gudagåva i detta läge då jag känner att vad som helst kan få mig att börja storgråta.
Min sambo Neil står och hänger över soffan och försöker filma medan jag vill amma lillen. Lillen är väldigt sömnig och vill inte suga. Han vill mest bara sova.
Då säger Susanne något viktigt, som jag har hunnit glömma sedan jag sist satt med en nyfödd och hade gått amningskurs:
”Ta gärna av honom kläderna, ha honom i bara blöjan. Att vara hud mot hud är jättebra under den första tiden, särskilt om bebisen har lätt att somna vid bröstet.”
Jag tar av lillen kläderna och lägger honom mot min hud. Det funkar! Plötsligt är vår son mer vaken och på hugget. Hudkontakten gör verkligen susen. Vad bra att bli påmind om detta av Susanne!
Hud mot hud-kontakt stimulerar barnets amningsinstinkter. Bebisarna ”påminns” bättre om att söka sig till bröstet när de känner någon annans hud mot sin. Det är kanske lättare att hålla sig vaken, dessutom, när man inte är alldeles för varm och gosig?
Jag berättar för Susanne om gårdagens återbesök på BB, det besök som ägde rum två och ett halvt dygn efter födseln av vårt barn.
Jag berättar om hur personalen utan framgång försökte sticka vår nyfödde son för att ta PKU-provet. Jag nämner att sonen vid besöket vägdes och befanns ha gått ned 8 procent i vikt. Det var ett sjukhusbesök, berättar jag för Susanne, som fick mig (med god hjälp av sömnbrist och hormoner) att bryta ihop efteråt eftersom eftersom jag kände att jag inte fick någon uppmuntran. Jag kände att min sambo och jag mest lämnades med oro kring viktnedgången.
Då säger Susanne – och det känns så skönt när hon säger det att mina ögon fylls med tårar:
”På ett sätt är det lite taskigt att väga så där tidigt. Vid den tidpunkt som du var tillbaka på BB, vid ungefär tre dygn, det är då som vikten brukar slå i botten. Då brukar vikten vara som lägst.”
Susanne fortsätter:
”Det är inte så konstigt att viktkurvan slår i botten då. Runt den tidpunkten har bebisen bajsat och kissat ut allt som den svalt i moderlivet – samtidigt som mjölken bara precis börjat komma igång.”
”Hade de skippat att väga er bebis igår och istället vägt honom dag fem, alltså imorgon, hade de säkert inte noterat en viktnedgång på åtta procent. För då hade han antagligen redan hunnit ned och vänt upp igen. Hans lägsta vikt hade då inte överhuvudtaget registrerats och därmed inte synts på kurvan.”
Susanne bekräftar mina känslor och ger mig tonvis med pepp när jag har lillen ammande vid mitt bröst.
”Åh, här är han på det bästa ställe han vet. Ser du hur musklerna vid tinningarna rör sig? Det visar att han äter och sväljer”, säger Susanne.
När lillen blir dåsig och hotar att somna efter bara någon minuts sugande gör jag bröstkompressioner så att mjölkflödet blir starkare och lillen börjar suga aktivt igen, enligt tips från Susanne.
Jag lyssnar och lägger märke till vår bebis försynta svälj-ljud och ser de regelbundna små pauserna i sugandet. Det senare är ett tecken på att han äter aktivt. Då och då måste han ju pausa för att svälja mjölken som har hunnit samlas i munnen efter några sugtag.
Här är en kort video som jag har klippt ihop om bröstkompressioner, delvis inspelad då Susanne var på besök i vårt vardagsrum. Har man på hörlurar kan man även höra hur bebisen klunkar och sväljer:
Jag vill krama Susanne och gråta. Jag gör inte det. Förvisso har vi gått i samma klass i grundskolan för länge sedan, men vi har inte umgåtts sedan dess och umgås egentligen inte nu heller. Så jag skärper till mig.
Aaaah, denna hudlöshet. Jag känner mig skör som en porslinsfigur. Sådant som i vanliga fall inte hade påverkat mig så mycket kan just nu resultera i att jag bryter ihop totalt.
De amningsknep som Susanne har visat mig idag – klä av bebisen, vara hud mot hud, göra bröstkompressioner, lyssna efter sväljljud – är enkla grejer. Men de gör stor skillnad för mig. Här är en video med flera av dessa trick samlade: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min).
Jag har inte gråten i halsen längre. Jag har fått bekräftelse, jag har blivit sedd av någon som tror på mig och min bebis förmåga att greja det här med amningen. Jag har fått tillbaka självförtroendet.
Det är ju så här alla på mödrahälsovården, förlossningen, BB och BVC borde bete sig när vi ska lära oss att tackla livet som vårdgivare till en ny liten individ! Lyhört, respektfullt, kunnigt och med ett ton pepp-konfetti redo att ösas över en.
Om man så önskar. Ingen ska såklart prackas på pepp eller råd de inte vill ha. Men om alla inom vården vore så lyssnande som Susanne skulle nog de flesta nyblivna föräldrar känna att de fick hjälp med det som de behöver hjälp med. Inte mer och inte mindre.
Tänk om alla föräldrar hade en Susanne Gräslund att prata med en liten stund varje dag de första dagarna efter födseln. Det hade inneburit en smärre revolution i vårt land, till det bättre. Då hade vi haft långt färre föräldrar med traumatiska minnen av den första tidens amning. Det är jag övertygad om.
DAG 5
Megaboobs deluxe! Mjölken ”rinner till” nu, det märker jag. Det ena bröstet är lite rött och spänner som sjutton. Jag får hjälp av vår tvååring att suga bort den värsta svullnaden. Sedan känns det bättre.
Både bebisen och storebror klunkar ordentligt när de är vid bröstet. Jag ser att det läcker små vita droppar.
Lillebror är fem dagar gammal och mer på hugget nu. Han ammar mycket och bajsar gulgrönt. Kisset är klart istället för gult, som det har varit under de föregående dagarna.
Vi är tillbaka på BB igen för vägning och PKU-prov. I korridoren i sjukhuset testar jag att amma vår fem dagar gamla bebis i bärsjalen. Det funkar jättebra. Vi går genom korridoren, ammande.
Vi får träffa två för oss nya barnmorskor. Båda ser ut att vara någonstans runt sextio. De pratar med oss. De ler och är vänliga. Det här känns mycket trevligare än det första återbesöket för ett par dagar sedan!
Allt går bra på besöket. Bebisen har vänt i vikt och är på väg uppåt igen, även om han inte är tillbaka på födelsevikten. Det är helt normalt, han har gott om tid på sig att nå dit.
Barnmorskorna antyder ingen som helst oro för oss. De är bara positiva. Så skönt!
Nu tas PKU-provet. Det är inget problem för barnmorskan att hitta kärlen under vår bebis hud.
De två trevliga barnmorskorna medger att vi blev kallade till återbesök för tidigt för ett par dagar sedan, bara två dygn efter födseln. Varför vi blev kallade till sjukhuset i onödan så tidigt får vi ingen förklaring till, inte heller någon ursäkt.
Jag är lite sur över det där. Vi hade verkligen kunnat avvara den där vändan till Södersjukhuset.
Hade jag inte kunnat få sitta hemma i soffan och amma under de där timmarna istället? Vill man amma, särskilt om man vill helamma, är det ju superviktigt att amma mycket den första tiden för att veva igång hela mjölkmaskineriet. Med mycket amning är man på banan redan från början och risken blir mindre för att man hamnar på efterkälken med amningen.
Sluta jaga ut nyblivna föräldrar och deras nyfödda bebisar bara dygn efter förlossningen, tycker jag. För det första är inte alla som just har fött barn så rörliga och friska som jag var i det här fallet. För det andra riskerar amningen att fördröjas. För det tredje kan bebisen dra på sig diverse virus och bakterier helt i onödan. Och för det fjärde är det stressigt att behöva lämna hemmet.
Gör så att barnmorskorna kommer hem till föräldrarna istället under den första veckan. Det görs på några håll redan, såvitt jag vet. Dock inte där vi bor.
På kvällen är jag väldigt trött och känner mig väldigt less på att amma två barn. Jag vill få slippa amma storebror till sömns, men det accepterar han inte.
Till slut tar min sambo bebisen och jag får somna med mina älskade större barn, min tvååring och min fyraåring. De omfamnar mig från varsin sida och somnar så. Jag är fortfarande vaken.
Storebror, två år, får nästan bara amma från mitt vänstra bröst nu efter lillebrors födelse. Alla tre barn har tidigt ratat mitt vänstra bröst. Det producerar förhållandevis mindre mjölk medan det högra bröstet tycks producera betydligt mer mjölk.
Jag kallar högra bröstet för ”superbröstet”. Där kommer mjölken fort, lätt och i stora mängder. När jag handmjölkar ser jag massor med strålar åt olika håll. Vänsterbröstet ser ut att ha lite färre och tunnare strålar. Det tar också lite längre tid att få igång flödet där.
Vänsterbröstet duger dock gott för storebror nu. Jag vill att hans lillebror, vår nya bebis, ska ha ständigt första-tjing på högerbröstet eftersom det är så mycket bättre fart i det.
Med storebror slutade jag helt att amma från vänster bröst, det ”lugna” bröstet, när han var runt fem månader gammal. Mitt vänstra bröst har alltså inte använts på länge nu av något barn. Och det känns. Det bröst som har ammats på non-stop i nästan två år känns liksom ”härdat”. Det gör inte ont alls. Det bröst som har vilat i 1,5 år är lite ömt. Jag har inga sår, men aningens ont gör det i bröstvårtan.
Eftersom storebror ratade vänsterbröstet ofta under de första månaderna sjönk produktionen ytterligare i det bröstet och till slut orkade jag inte bråka och truga mer. Det gick jättebra ändå. Jag fortsatte att helamma på ett enda bröst och bebisen fortsatte att vara glad, go och tjock. Jag har skrivit om favorisering av bröst här.
Nu, med storebror som får amma från det ”lugna”, tidigare ratade, bröstet får jag också hjälp att hålla produktionen upp i båda brösten. Jag tänker att det kanske är bra att ha två bröst att kunna amma med.
Ett bröst per unge är alltså det som gäller just nu, på ett ungefär. Storebror får vänster bröst, lillebror får höger bröst, ”superbröstet”. Ibland låter jag lillebror även få vänster bröst. Men han tröttnar snabbare där, det är tydligt.
Det här känns som en bra plan just för tillfället.
Lillebror somnar för natten vid midnatt. På natten råkar jag dänga till vår tvååring med min fot när jag varit på toaletten. Han vaknar till, blir jätteledsen och vill amma. Lillebror är också vaken och vill också amma. Alla vill till bröstet och jag får inte till att amma båda när jag ligger ner. Vi är sekunder från gallskrik och tjut i stereo mitt i natten.
Det blir en bra nödlösning: Jag ligger på rygg och min sambo håller lillen ovanpå mig. Lillen kan då amma liggande på min mage. Vår tvååring ligger på sidan och ammar från det andra bröstet, som hänger ned mot madrassen.
Det är obekvämt, men båda barn blir nöjda och somnar om. Puh!
Jag har lite krypande ångest i kroppen. Jag vet inte vad den kommer från. Att amma två barn verkar göra att ångesten ökar.
DAG 6
Jag får hjälp av storebror att lätta på trycket i spänt vänsterbröst på morgonkvisten när bebisen bara sover och sover.
Vid nio väcker jag vår lille så att det inte ska gå för länge mellan amningarna.
Det verkar komma mycket mer mjölk idag jämfört med igår. Vår lille klunkar rejält. Jag ser stora vita droppar komma från bröstet.
Bajset är vid det här laget klargult och rinnigt. Det är mycket bra, det vet jag. Det betyder att mycket mjölk kommer in – och ut.
Jag andas ut.
På kvällen kommer ångesten i kroppen igen. Jag får hålla hårt i min sambos arm, det känns som om jag går sönder lite grann. Vad är det som händer med mig? Jag känner mig alldeles upp-och-ned i huvudet, mycket mer än efter att jag hade fött de två äldre barnen.
Vill du läsa mer? Här är del tre i dagboken!
Om amning på babybaby.se:
Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar
Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen
Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)
Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)
Video om amningsteknik (11 min)
Video on breastfeeding technique (11 min)
Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)
Bildserie: Bra position och stort tag
17 supertrick när bebisen amningsstrejkar
Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)
Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!
22 skäl att läsa på om amning innan du får barn
Video: Den första bröstmjölken (10 min)
Video: Bröstkompressioner (2 min)
Video: Hamburgergreppet (3 min)
Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)
Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning
Video: Toa-amning (amning the true story, 1)
Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips
Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen
Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!
Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress
Serie om tveksamma amningsråd:
Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?
Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)
Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:
Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973
Om mina egna erfarenheter av amning:
Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5
Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”
Åh vad fint du skriver om exakt de erfarenheter jag upplevt som förstföderska när du själv var det. Har haft stort sett alla dina tankar och önskar att jag blev arg på BB. Det hade kanske fått sköterskorna att fokusera på mig och inte mitt barn. För min filosofi är att mår mamma bra mår barnet bra. Men näää. Det är noll fokus på mamma. Bara bäbis och den jäkla vikten. Ville också helamma men väl hemma blev det inte så. Med rätt hjälp från BB hadecdet gått. Att bli lugnad. På amningsmottagningen försökte vi få lillen att hitta tillbaka till bröstet. Men inget nämndes att han kanske behövde äta oftare. Det är dålig stöttning även där. Tack för en trevlig blogg.
Tack, själv, för att du tog dig tid att lämna en kommentar!
wow! tack så hemskt mkt för den här sajten. har nog kollat nästan alla videos om bra tag, amning och bära i bärsjal. väldigt värdefullt! (blev också tipsad om din sida från min kontakt på amningshjälpen.)
vi fick vår lilla Clara 29/12 och amningen har varit vårt största gemensamma ’projekt’. såklart! men det visste jag inte alls om innan. fick opereras precis efter förlossningen så träffade inte vår lilla förrän några timmar senare (tur att hon kunde ligga på pappas mage under tiden), och då sov hon ju ett dygn! så fort hon vaknat propsade en barsk barnmorska på amningen men så där kliniskt och utan att tänka på mig/oss och att det kanske behövs tid och känsla att vänja sig. hon fokuserade bara på att Clara skulle få i sig ngt var tredje timme. så det blev helt fel start. det gjorde att vi inte alls fick in ett bra grepp eller gemensamt och lugnt lärde oss varandra. så väl hemma från BB fick jag snabbt sår och smärtande bröstvårtor. så jag fick gå tillbaka till ruta ett mha en fantastisk amningsmamma från amningshjälpen. vi har nästan bara ammat liggandes hudmothud. inatt och idag har vi sittammat lite grann igen och det har faktiskt känts ok. såren är borta. (var även på bvc och behövde amma, där går det inte att ligga-ångest! men det gick…) jag vågar inte säga att allt är bra än. det är så mkt känslor och oro! och det är verkligen så konstigt hela grejen, att man inte får tid och assistens att fatta att amningen är så svår och kräver mkt. amningsmamman som jag pratat med har varit guld. men bb var alldeles för stressiga för att bidra. så verkligen tack för alla extremt välgenomarbetade videos och texter!
jag känner så väl igen känslan av trötthet och depp på kvällen! det är som att all oro väller fram och alla problem verkar stora. sen glömmer jag att det kommer att bli bättre. det är lättare att tänka att det går upp och ner när man är ”uppe”. försöker ta kvällen/natten EN LITEN STUND i taget. det har fungerat liiite bättre senaste två nätterna. så plötsligt är det morgon igen!
massa tack igen, lycka till
– en amning och stund i taget
//förvirrad trött lycklig överväldigad mamma
Åh, så fint du skriver. Tack! Visst är de toppen, Amningshjälpens hjälpmammor? Jag har verkligen haft mycket glädje av dem. Deras samlade kunskap är så värdefull.
Tack igen, för din fina kommentar! Jag hoppas att du vill återvända till bloggen framöver och fortsätta läsa :-). Och tveka inte att höra av dig till Amningshjälpen igen om du stöter på patrull.
jag kommer att fortsätta läsa 🙂
ja, verkligen, har bara pratat med en hjälpmamma som har varit helt fantastisk och jag är fortfarande förvånad att hon ringer upp och svarar på sms FLERA GGR DAGLIGEN. ngn som verkligen bryr sig! och vill tom följa upp och fortsätta hålla koll på oss <3
rekommenderar alla att våga höra av sig till en hjälpmamma! även om man inte tror att man har ngt tillräckligt viktigt att fråga eller borde ta ngns tid i anspråk…
Vad härligt att du fått så fin hjälp. Uppföljning är jätteviktigt, tror jag, inte minst för att man kan behöva uppmuntran titt som tätt – få höra att man är på rätt spår. Skönt att du visste var du kunde få bra hjälp och skaffade dig den hjälpen!