Bildbomb: Barn i bärsjal

De senaste två veckorna har våren här i stan visat sig i sin vackraste skrud och vi har varit ute mycket. Barnen har sprungit, klättrat, åkt vagn och suttit i bärsele och bärsjal.

Jag tycker att bärselar och bärsjalar är ett fantastiskt mysigt sätt att umgås med barnen på. Och så är det ett praktiskt transportmedel – man kan röra sig där få barnvagnar kommer fram. Sedan vi dessutom kom på att vi kan ge våra bebisar mat ”på språng” medan de sitter i sjal och sele – flaska med första barnet, bröstet med de andra två – har bärande i diverse bärdon varit storfavorit med minstingarna.

Vår vagn med liggdel står och dammar i källaren. Vår lilla tremånadersbebis har aldrig legat i den. Däremot använder vi gärna dubbelvagn till de två större barnen. Fast ibland är det mysigt att även ha de stora barnen inpå ens egen kropp. Och det går utmärkt även om man inte är superstark, jag lovar. Det finns både sjalar och selar som är gjorda för att passa större och tyngre barn. Kolla här, i denna ”bildbomb” från de senaste dagarnas vårväder!

Pappa tränar med fyraåring i bärsjal.
Pappa tränar med fyraåring i bärsjal.

Fortsätt läsa Bildbomb: Barn i bärsjal

Mamma, om att amma 1973

Jag föddes 1973. Mammas amning av mig blev ingen rolig historia. Dåtidens amningsråd på BB stressade upp de nyblivna föräldrarna och var ofta direkt kontraproduktiva. Föräldrarna uppmanades att amma men den ”hjälp” som vården gav innebar att många fick amningen totalt skjuten i sank på kort tid, inte sällan ackompanjerat av otrevligheter som sår och mjölkstockningar.

Under 1970-talet var amningsfrekvensen ovanligt låg i Sverige. Inte konstigt, kanske, med tanke på det som mamma och många andra utsattes för. Riktigt eländigt verkat det ha varit på många håll. Min mamma har nämnt det för mig så många gånger: Hur hemskt det var. Hur hon led, i sina försök att amma mig och senare min lillebror. Och hur pressad, misslyckad och ledsen hon kände sig – ungefär som jag gjorde 37 år senare med mitt första barn.

Här är första delen i en serie intervjuer med kvinnor om hur det var att amma och flaskmata under tidigare decennier – hur det var för dem själva, vilka råd som gavs, vilken tidsandan var och hur de tänker kring alltihopa i efterhand. Jag tänker att det här är en bit historia som rätt sällan blir berättad – och jag är ruskigt nyfiken på den. Här är den första intervjun, med min älskade mamma!

Mamma och jag 1973.
Mamma och jag 1973.

Fortsätt läsa Mamma, om att amma 1973

Jag störde mig på ammande mammor

De där ammade mammorna som bara slänger upp ungen på armen och halar ut bröstet. Som oavbrutet pladdrar vidare med fikakompisen och ammar sin bebis som om de aldrig gjort något annat. Helt igenom rutinerat, med rörelser som ser ut att vara så invanda att en medveten tanke knappt krävs. Som när man tar upp en näsduk ur fickan, snyter sig och stoppar tillbaka den.

Jag störde mig på de där mammorna. De verkade kunna något som jag aldrig någonsin skulle kunna lära mig. Varför var det så jäkla enkelt för dem och så förbannat svårt för mig? Det här var för fyra år sedan, när jag kämpade med amningen av vårt första barn, som jag sedermera tvingades sluta amma tidigare än jag hade velat.

Parkamning.
Parkamning.

Fortsätt läsa Jag störde mig på ammande mammor

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips

AMNING. Trappa ner långsamt på ersättningen så att din kropp hinner med. Erbjud bröstet ofta. Utgå inte från att missnöje efter att du ammat nödvändigtvis betyder att bebisen är hungrig.

I det här inlägget får du läsa en rad konkreta experttips på hur man kan göra om man under en period både ammat och gett modersmjölksersättning, men vill slippa det senare. Experten som delar med sig av sina bästa råd är Mia Westlund, barnmorska och internationellt certifierad amningsrådgivare, så kallad IBCLC (International Board Certified Lactation Consultant).

Det finns råd att få!
Det finns råd att få!

Fortsätt läsa Tillbaka till helamning – expertens bästa tips