OBS: Texten är nu uppdaterad på slutet med en liten sluta-amma-på-natten-dagbok. AMNING. Det här är vår minsting. Han fyllde tre år i helgen. Han älskar sin storasyster, sin storebror och gosedjuret Hundis. Och så älskar han att amma. ”Bött”, säger han om bröstet.
Eller så säger han, med ett busigt leende: ”Bjötti-bjött! Jag vill ha bjött!”. Amningen har varit hans tröst och ständiga vän i tre år nu, från den första timmen utanför magen.
Mina bröst är i hans ögon minst lika mycket hans som mina. Förmodligen är de ännu mera hans – enligt en treårings sätt att se på tillvaron.
Jag håller på att försöka avsluta vår nattamning. Jag har inte för avsikt att sluta amma helt, men jag vill inte amma vår treåring på natten längre. Inatt var tredje natten utan amning. Det har varit tufft, men verkar gå lite bättre nu. Det tänkte jag berätta lite om här – och samtidigt ge ett par tips i ämnet ”sluta nattamma”.
Inte för att jag är någon expert. Jag har själv inte tidigare tagit initiativ till att minska på amning. Antingen har mina barn självmant dragit ned på nattamningen (andra barnet) eller så har amningen som helhet upphört tidigt och mot min vilja på grund av en dålig amningsstart (första barnet). Men ett och annat har jag hunnit snappa upp från andra föräldrar och amningsrådgivare de senaste åren, saker som i mitt tycke verkar vara bra. Och dem tänkte jag nämna i denna text. Ge mig gärna dina bästa sluta-nattamma-tips i kommentarsfältet längst ned i blogginlägget!
Jag utgår i denna text från nattliga amningsavslut med lite större barn, ett år och uppåt eller så. Att sluta med eller dra ned på amningen av en pytteliten bebis kan jag inte mycket om, men kommer att nämna lite kort på slutet.
Förut har jag inte haft så mycket emot att vår (nu) treåring söker sig till bröstet om natten. Det kan bli allt från en gång till många gånger – det senare om han är lite krasslig eller av andra skäl sover risigt. Vi ammar mer eller mindre i sömnen. Båda somnar om på stört. Vi sover ihop hela familjen i en stooor säng, så jag behöver aldrig gå upp. Vi tycker om att sova på det viset.
På tal om det trodde jag väl aldrig, när jag var blivande och nybliven förälder, att jag skulle få någon vettig sömn med ett sådant här sovarrangemang. Men det har jag – vi! – faktiskt fått. Amningen har säkerligen räddat många sömntimmar för samtliga i vår familj. När ungen har haft krupp, hostanfall, mardrömmar, klåda, feber, you name it – in med bröstet och John Blund tar över.
Men nu är jag höggravid och det funkar inte riktigt längre. Brösten ömmar. Det går bra att amma korta stunder på dagen, men det är inte behagligt på natten. Jag somnar inte om av amningen längre. Jag tycker mest att det hela är plågsamt. Och jag vill gärna få bort treåringens nattliga amning innan nya bebisen kommer om ett par månader. Jag hoppas att det kommer att göra livet lite lättare. Här skriver jag om hur det var, sist, att amma en nyfödd bebis och ett äldre syskon samtidigt.
Med storebror, mellanbarnet, som vid ett och ett halvt års ålder ännu ammade när lillen (alltså han som nu är tre år) kom, var det inte lika knivigt. I god tid före lillens ankomst la han självmant av med amning på natten och började sova som en stock. Han återfinns vanligen hopkrupen i någon hörna i vår stora säng nattetid. De enda gånger han kommer krypande i mörkret och söker min närhet är om han är sjuk eller har drömt något otäckt.
Vår minsting är inte riktigt som storebror. Han är mycket mer lättväckt och vaknar till flera gånger per natt. Ibland undrar jag om det hänger ihop med någon allergi eller överkänslighet. När han vaknar på natten är det ofta för att klia sig själv över kroppen, särskilt på benen. Han får lätt röda pyttesmå utslag som kliar. Jag tänker ibland att vi borde kolla upp det, men jag har inte kommit till skott. Detta med kliandet är inget han verkar lida av i övrigt.
För ett tag sedan började jag prata med minstingen om att brösten ”ska sova på natten”. Och att de sedan vaknar på morgonen, tillsammans med alla andra – och först då får man amma igen.
Detta argument hade jag snappat upp i diverse amningsgrupper på nätet och det verkade värt att testa. Även väldigt små barn kan fatta vad man försöker förmedla till dem, även om det inte alltid verkar så. En treåring kan det definitivt.
Naturligtvis behöver man inte slira på sanningen och säga att brösten ”sover”. Man kan säga precis som det är: Att man inte orkar längre. Att det är jobbigt. Jag har gjort lite både och med lillen: Snackat om att brösten behöver sova (det är inte så långt från sanningen, för så känns det faktiskt!) och att det gör ont i mina bröst för att jag har en bebis i magen – och att det bara är så det är. Att brösten från och med nu behöver en paus på natten.
Att åka iväg över en helg och lämna barnet med en icke-ammande partner tror jag inte på för vår del. Eller att sova med öronproppar i ett annat rum i några nätter för att få barnet att nöja sig med den andra vårdnadshavarens omsorg.
Det kanske kan funka för en del barn. Men i vårt fall hade det inte känts snällt mot sonen. Vårt son, som är van vid att sova nära föräldrarna och allra särskilt nära mig, hade med all säkerhet blivit helt förtvivlad och förvirrad av att i ett slag förlora både brösten och mig om natten. Då får barnet hellre ha kvar mig som trygghet hela tiden. Och han får gärna fortsätta sova nära oss vuxna, för den delen, så länge han vill.
De första nätterna vi försökte sluta nattamma, för några veckor sedan, gick det inte särskilt bra. Vi föräldrar hade väl inte pratat ihop oss ordentligt. Och jag var uppenbarligen ännu inte tillräckligt motiverad. Jag försökte förbereda lillen på att brösten skulle sova. Men när jag nekade honom bröstet på natten och han grät och skrek i högan sky till dess att nästan samtliga i familjen låg klarvakna – ja, då föll jag till föga. Och det blev tyst och alla kunde somna om.
Några nätter tog jag ut lillen till vardagsrummet där vi sov på utdragssoffan. Jag tänkte att hans protester inte skulle höras därifrån. Men vårt äldsta barn, snart sju år, vaknade ändå av lillebrors förtvivlade gråt. Och jag gav upp, om än tillfälligt. Det gjorde ont i både hjärta och öron att höra gråten.
För några dagar sedan, i fredags, började jag försöka på nytt. Denna gång var min sambo mer införstådd. Vi pratade med vårt barn på dagen och på kvällen – om att mammas bröst gör ont på natten på grund av bebisen och allt det där.
Vi bäddade i ordning utdragssoffan i vardagsrummet, utifall-att. Vi placerade en dator på soffbordet. Vi tänkte att Pyjamashjältarna på Barnkanalen skulle få rycka ut nattetid som distraktion om inget annat hjälpte.
Pyjamashjältarna fick också mycket riktigt göra en insats den första natten. Det blev inte många timmars sömn då. Lillen var jätteledsen av att inte få amma. Det gjorde ont i hjärtat att neka honom, men jag insisterade. Ibland måste man respektera sig själv och sin egen kropp. Om inte annat är det väl bra att jag visar mitt barn att detta är en viktig sak, försökte jag tänka där mitt i natten. Att visa honom att det går bra att värna sin egen kroppsliga och psykiska integritet – och ändå finnas där för någon man älskar.
Jag försökte klä mig så att brösten skulle vara svåråtkomliga. När lillen känner min nakna brösthud med sina små trevande händer i nattmörkret blir han mer ivrig och otålig än om han känner tyg, har jag märkt. Får han väl tag i brösten är det lite kört, liksom.
Andra natten grät han mycket också. Han låg på min arm större delen av natten. Han hade hosta också, stackarn. Egentligen är det säkerligen inte optimalt att sluta amma på natten samtidigt som barnet inte är hundra procent friskt. Men jag kände att jag ändå ville fortsätta på den inslagna vägen, för att inte dra ut på lillens och mitt lidande i onödan.
Till slut somnade lillen om, hopkrupen i min famn på utdragssoffan i vardagsrummet. Han vaknade inte förrän på morgonen. Då utbrast han med med ett leende (lite hes efter allt hostande): ”Det är morgon! Nu är bötten vakna!”.
Tredje natten var i natt. Och det har faktiskt gått jättebra, trots en del fortsatt hosta. Varje gång lillen har vaknat har han gosat in sig i min famn, kramat Hundis – och somnat om. Bara under de tidiga morgontimmarna, innan jag ansåg att det faktiskt var morgon, var han lite ledsen. Då gick vi ut till vardagsrumssoffan och kramades till dess att klockan blev sju och brösten officiellt var vakna igen.
Jag kan ju inte svära på att det fortsätter på detta vis. Kanske kommer bakslag. Men det känns lite hoppfullt, i alla fall! Klart att lillen blir ledsen när brösten och famnen alltid varit hans trygghet på natten. Han vet ju inget annat. Men nu kanske famnen och Hundis kan funka också. Och en mugg med vatten vid behov.
Några tips och tankar:
- För barn runt ett år gamla eller äldre kan man testa Dr Jay Gordons metod för att avsluta nattamning. Metoden innebär att amningen på natten minskas lite gradvis och på ett lyhört sätt. Metoden rekommenderas av flera amningsrådgivare.
- En förälder jag känner tipsar så här: ”Vi var jätteförsiktiga med att sätta mina begränsningar under andra graviditeten i relation till just bebisen (besvärlig foglossning ->sjukskrivning-> sängliggandes tråkig mamma -> amningsavslut) för jag var orolig förändringarna kunde bli ’bebisens fel’ i treåringens öron. Ett tips om avslutad nattamning vi tog med oss men inte använde var en lampa på timer som lyser när brösten sover eller tvärtom. En klok hjälpmamma (amningsrådgivare) sa även att det inte förstörde ’allt’ att ’ge efter’ och ge bröstet trots man slutat. Så vi väckte brösten vid något tillfälle när livet var riktigt jobbig för barnet och sömnbehovet var stort för mamman. ? Sedan kunde vi fortsätta utan nattamning igen.”
- Det kan vara bra, om det går, att inte avsluta nattamningen precis när den känns som jobbigast och intensivast (och ett avslut därför känns som mest behövt av en själv, kanske). Det vill säga, överväg att inte avsluta just när barnet är i någon fas där han/hon kanske behöver amningen extra mycket. Runt 9-10 månader upplever många föräldrar att barnet under en period blir extra närhetssökande samt ängsligt vid separationer, till exempel. Barn blir allt mer medvetna om att de och föräldrarna är separata individer och blir periodvis extra stressade av att separeras från sina trygga vuxna. Sådana faser kommer och går. Går det att vänta ut barnet lite grann till en ”lugnare” fas kan det vara en god idé, för allas välbefinnande.
- Ibland går det inte att vänta. Den ammande föräldern behöver kanske påbörja en medicinsk behandling som inte går att kombinera med amning eller så håller föräldern på att gå in i väggen av trötthet – eller vad det nu må vara som gör att det är ”cold turkey” nattetid som gäller. Då är det bara att acceptera läget och ge barnet så mycket närhet och trygghet i övrigt som det bara går. Man kan tänka på att ge barnet extra mycket uppmärksamhet, kärlek och närhet dagtid, till exempel.
- Det kan också vara en idé att inte sluta sova ihop med barnet (om man gör det) precis i samma ögonblick som man slutar nattamma om det inte är nödvändigt. Det kan bli jobbigt för barnet med två så omvälvande förändringar på en och samma gång.
- Jag kan som jag nämnde inledningsvis mycket lite om vad som är bäst vad gäller att sluta amma mindre bebisar på natten. Vi har valt att fortsätta med nattamningen länge, inte minst för att det har funkat så bra för hela familjen. Men jag vet att även bebisar över fyra eller sex månader kan behöva äta nattetid, oavsett vad BVC eller andra kanske säger (buden från vården kan vara rätt olika). Lyssna in ert barn. Ersättning eller urpumpad bröstmjölk på natten kan vara ett alternativ om barnet verkar vara hungrigt eller törstigt.
- Köp inte argumentet ”Vid x antal månader behöver inte din bebis amningen näringsmässigt längre på natten och det är därför dags att sluta” om det inte stämmer överens med vad du och ditt barn önskar. Nej, du som vuxen behöver kanske inte en kram av din partner innan du somnar, ur strikt överlevnadssynpunkt. Eller en varm famn om natten från samma partner när livet känns jobbigt eller osäkert. Men det är ju mysigt! Och det gör att du känner dig trygg. Amning är en jättestor trygghet för många barn. Varför ta bort amningen ”bara för att” om de inblandade trivs med den? Vad gäller amning och risk för karies finns Amningshjälpens redogörelse i ämnet här.
- Det finns heller inga officiella rekommendationer om när ett barn ”bör” sluta amma, eller ”bör” sluta natt-amma. Det står inget i den vägen i Rikshandbokens (BVC:s riktlinjer) text om rekommendationer kring amning, till exempel. Den generella rekommendationen i Sverige och hos WHO, Världshälsoorganisationen, är helamning i sex månader. Därefter rekommenderar WHO fortsatt delamning till två år eller längre, ur folkhälsosynpunkt. Den rekommendationen gäller även höginkomstländer. Det betyder självklart inte att alla borde amma i två år eller längre. Eller att det passar alla familjer eller barn. Det betyder bara att det finns vissa hälsofördelar förknippade med detta ur ett större befolkningsperspektiv.
- Att tidigt sluta amma på natten kan göra det svårare att upprätthålla amningen som helhet på sikt, också. Amning på natten är ofta viktigt för förälderns mjölkproduktion, särskilt när det gäller ett spädbarn. Värt att tänka på om amningen som helhet känns viktig för en.
- Tips om hur man får till en bekväm amning i liggande ställning finns här och här.
- Här och här skriver jag om varför man (jag) kan vilja fortsätta att amma en bra bit bortom spädbarnstiden, om någon undrar över den saken.
Ps. Idag har jag varit hemma med treåringen. Han är trött av de senaste nätterna och har dessutom hosta. Vi sov en lur mitt på dagen och ammade vid insomning och uppvaknande. Det var hur mysigt som helst. Av något skäl känns det så mycket bättre för mig att amma dagtid jämfört med nattetid.
Uppdatering, natt fyra: Tvingades väcka tuttarna 00:30 på grund av skrällhosta, gråt och växtvärk i benen (andra gången på sistone barnet vaknar på natten med ont i benen, jag tippar på växtvärk). Barnet somnade snabbt om. Inte jag. Well, det kommer fler nätter. Jag känner mig inte nedslagen, detta kommer säkerligen att funka bra inom kort. Nedan: Sovläget på utdragssoffan med älskade barnet plus Hundis klockan 02:27.
Uppdatering natt fem: Det har gått så bra inatt! Lillen sov på min arm mest hela natten. Han vaknade av sitt hostande ett par gånger, men nöjde sig med vatten från pipmuggen. Bad om Hundis vid ett tillfälle (Hundis hade gömt sig). Inte en enda gång bad han om att få amma. När vi vaknade på morgonen och jag sa att det var morgon kom ett uppfordrande: ”Det är inte natt längre! Bött!!”. Vilket han fick. Bröst, alltså. Jag är glad, lättad – och ovanligt utsövd.
Uppdatering natt sex: Jahapp. 00:28, tillbaka i vardagsrummet, se nedan. Barnet vaknade i sängen strax efter midnatt, av klåda på benen. Lite hostig och knorrig i luftrören är han också ännu. Hade han legat intill mig hade han kanske somnat om direkt. Men nu hade jag, djärv av gårdagnattens framgångar, lagt mig i en annan del av sängen för att läsa lite på mobilen. Och när jag kom för att trösta var jag för sent ut. Allting väckte storebror, för ovanlighets skull (han sover sig igenom nästan allt), så hej soffan, nu är vi här igen. Lillen sover efter fem minuters nöd-bröst. Imorgon är en ny dag – och en ny natt! Ett litet steg i taget. Ett tips i tipslistan ovan borde kanske ha varit: Överväg att inte sluta nattamma i vabruari.
Uppdatering, natt 7: Åh, det gick jättebra inatt! Älskade barnet fick ett segt hostanfall någon gång runt midnatt. Han hostade i omgångar, drack vatten från pipmuggen, hostade igen. Låg på min arm, kramade Hundis och krafsade lite på min tröja, vred sig hit och dit men bad inte en enda gång om att bröstet. Efter kanske 10 minuter somnade han om. Sedan sov vi till morgonen, utan avbrott. Vid 06:30 tyckte barnet att det var nog, att det var dags för ”bött”. Efter en titt på klockan sa jag ok. 06:30 är ju faktiskt morgon, även om jag tycker att vår morgon börjar vid sjusnåret. Barnet ammade en stund, gav mig en kram och studsade lyckligt upp ur sängen.
Uppdatering två-tre veckor efter start: Vinterkräksjukan slog till mot familjen i slutet av februari och projekt Sluta nattamma gick åt pipan. Tillfälligt, i alla fall. Mitt tips ovan, att ”överväga att inte sluta nattamma i vabruari”, var nog mitt bästa hittills… Vi har fått börja om på ny kula efter en dryg veckas avbrott. Inatt var det andra natten utan amning – igen. Återigen på soffan efter uppvak och gråt. Tårarna varade inte i mer än 5-10 minuter denna natt (om han inte vaknar igen efter att detta skrivs). Igår natt, första natten i denna nya omgång, var det ett väldigt ledset barn under två nattliga timmar. Lillplutten. Men jag klarar inte detta med amning på nätterna mer. Kroppen skriker att den inte vill. Klockan är 04.20. Lillen snusar sött. Over and out.
Natt tre på ny kula: Snabbt uppvak med tårar kl 01.00. Ut till soffan för att inte väcka de andra. Lillen somnade snabbt om i min famn när jag borrade in näsan i hans hår och snusade honom på huvudet. Han har alltid tyckt om det (sov-video från när han var bebis finns här). Femåringen vaknade, kom ut till oss och sov, han också, på soffan resten av natten. Ovanligt – inte ens hundra kanoner brukar kunna väcka honom nuförtiden. Alla sov resten av natten.
Natt sex på ny kula: Ingen amning på två nätter nu. Så skönt. 30 sekunders gråt vid ett tillfälle för två nätter sedan. Efter det, ingen gråt och inga protester. Mycket kram och ligga på armen, men det är helt ok för mig. Nu håller jag tummarna för att vi slipper sjukdomsutbrott på ett bra tag här i familjen.
Uppdatering några veckor efter start och omstart: Vi har slutat nattamma. Nu funkar nyordningen. Det händer att lillen vaknar till, ber om bröst och jag påminner om att det är natt och brösten sover. ”Kram!”, säger han då. Och så får jag en kram mitt i natten. Sedan sover vi strax igen, båda två.
Om amning på babybaby.se:
Föräldrar behöver veta mer om amning i förväg!
Mjölkstockning (och white spots)
Amningsprylar! Önskelista till blivande ammande
Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar
Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen
Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)
Lista: 5 stressiga grejer med amning i början (lugn, det blir snart lättare!)
Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)
Video om amningsteknik (11 min)
Video on breastfeeding technique (11 min)
Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)
Bildserie: Bra position och stort tag
17 supertrick när bebisen amningsstrejkar
Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)
Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!
22 skäl att läsa på om amning innan du får barn
Video: Den första bröstmjölken (10 min)
Video: Bröstkompressioner (2 min)
Video: Hamburgergreppet (3 min)
Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)
Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning
Video: Toa-amning (amning the true story, 1)
Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips
Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen
Jag har fått ett fint pris, Bröstpriset 2016!
Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!
Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress
Serie om tveksamma amningsråd:
Amma max 15 minuter per bröst – bra amningsråd?
Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?
Kan amning ta för mycket energi av barnet? Expert: Nej!
Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)
Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:
Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973
Om mina egna erfarenheter av amning:
Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5
Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”
Vad fina ni är! 🙂 jag tänkte ju att denna text skulle hinna komma innan jag slutade amma (eftersom det är här jag hittar de flesta tipsen hehe ?) men det gick bra för oss ändå!
Jag ville inte heller sova i annat rum eller åka bort för det kändes taskigt mot barnet och faktiskt min man också. När det är jobbigt måste vi hjälpas åt. Jag sköt på amningen lite varje kväll vilket gick jättebra. Och så fick min man natta på kvällen i början. Började sluta när hon var ca 14 månader för då tyckte jag inte det var mysigt längre. Är så glad att hon nästan är mer gosig nu ? vi slutade amma helt runt 16 månader ungefär. Då märkte jag att hon bara ville ligga brevid mitt nakna bröst. Och det tänker jag att hon får göra så länge hon inte börjar vilja amma igen. Jag hoppas bara att hon ska börja acceptera att somna om med sin pappa också för sen kommer jag ju sova brevid bäbisen och amma.
Hej!
Tack! 🙂
Vad mysigt det låter i ert fall. Jag har hört om andra barn som gärna vill ligga bredvid brösten, eller gosa med brösten, ett bra tag efter att amningen är över. Jag förstår dem – bröst är mjuka och gosiga och för barnet förknippade med trygghet. Sedan när bebisen är på plats kanske hon kommer vilja att ligga och kura in sig mot din rygg ibland när hon sover… Det har i alla fall min stora flicka gjort många gånger. Det är supermysigt, tycker jag. Bebis mot bröstet och en liten hand från ett större barn mot min rygg. Vår stora flicka fyller för övrigt snart sju men vill gärna sova med resten av familjen i vår stora säng, även om det blir trångt ibland. Ofta känner jag hennes lilla hand treva mot mig mitt i natten. Jag tror att hon sover då. Jag känner henne stryka med handen mot min rygg eller min överarm… och så blir hon lugn och stilla igen och kan sova vidare.
Tack för en fantastisk blogg! Tipsar jämt alla jag känner som ska ha barn om den.
Jag har nyss slutat nattamma vår 15-månaders, och tänkte bara tillägga att det behöver inte vara fel att lämna natten till ens partner heller. Jag tänkte precis som du skriver att amningen är en sak mellan mig och barnet och det är jag som måste avsluta den. Vi samsover också. Men, det som hände när jag nekade henne bröstet var att hon skrek heeelt hysteriskt, hon var alldeles okontaktbar! Försökte också med J. Gordons metod men samma sak om hon fick amma en liten stund, sen skrek hon så hon tappade andan och nästan kräktes. Det gick bara inte.
Sen var jag bortrest en helg och vi undrade hur det skulle gå för pappan då hon inte tar napp, flaska, ersättning, välling eller annan mjölk.. Men det gick bra! Hon var lite ledsen men drack vatten och somnade om i hans famn. Så då beslöt vi att testa en helg när alla var lediga och pappan sov med henne två nätter för att bryta vanan där hon måste amma varje uppvak. Hon var vaken och skrek lite ett par gånger samt låg vaken drygt en timme mitt i natten, men inget hysteriskt skrikande!
Efter två nätter fortsatte jag samsova med henne och under en veckas tid låg vi vakna nån timme varje natt, men hon var aldrig sådär hemskt ledsen och arg igen. Efter en vecka sover hon hela nätter, med max något kort uppvak ibland där det räcker med att man klappar lite på henne för att hon ska somna om.
Så i vårt fall gjorde pappan verkligen en stor insats, annars hade jag nog fått fortsätta amma tills hon var tonåring, haha! Trevlig fortsättning och lycka till!
Hej! Tack så mycket för att du tog dig tid att skriva, och tack för dina uppskattande ord!
Vad härligt att det funkade så bra för er på detta sätt! 🙂 Alla barn är verkligen olika och de går ju också igenom en massa faser som vi vuxna inte alltid begriper oss på.
Min treåring är inne i en väldig ”jag älskar mamma-fas” just nu. ”Jag älskar dig mamma för du är så gullig” kan han väcka mig med, till exempel, och kombinera med en stor puss i mitt ansikte 😀
Så han hade nog tyckt att det varit väldigt jobbigt att plötsligt bli utan både amning och mamma om natten just nu. Man får försöka känna in sitt barn så gott man kan, ibland lyckas man och ibland inte…
Tack, igen, för dina rader! Allt gott! /Lisen
Du skriver väldigt intressant om amning! Tack för det 🙂
Tack, vad glad jag blir! 🙂
/Lisen
Tack för en fin text! Jag ska försöka mig på att avsluta nattamningen i natt med min treåring, och bävar lite. Att avsluta nattamningen med mitt första barn var en pärs. Hon var nästan tre år och ville absolut inte. Jag hade precis som du en bebis i magen och brösten gjorde för ont. Min nuvarande treåring har, liksom den första, en vilja av stål. Jag önskar att jag åtminstone hade bott i villa (Förra gången fick jag amningsråd av välmenande grannar som blev väckta av min dotter…)… Tack för din text och påminnelsen om att ”ge upp” tillfälligt inte behöver vara som att börja om på ruta ett.