Lista: De 5 mest förvirrande sakerna med amning (och hur man begriper sig på dem)

AMNING. Det som man tycker verkar logiskt är inte det. Och det som verkar knasigt och ologiskt, det är i själva verket sanningen.

Foto: Elliot Foxprince.

Det var vissa grejer som tog tid att haja vad gäller amning, tyckte jag. Helt igenom glasklart och lättbegripligt var det då rakt inte.

Här är en text med de saker om amning som jag fann mest svårbegripliga i början. Min förhoppning är att jag med detta ska kunna bidra till att någon därute slipper bli lika förvirrad som jag var. Jag kan alltid hoppas. 🙂

Foto: Elliot Foxprince.

Det jag tänker på är fakta om hur amning funkar – och på hur dessa fakta gärna krockar med ens egen logik.

Hade MVC eller någon annan rätat ut frågetecknen i förväg hade vår amning säkerligen blivit mindre förvirrande. Hade jag vuxit upp med sjuttioelva ammande mostrar och fastrar kring mig hade det säkert också varit lättare. Då hade jag haft någon form av baskunskap. Nä, jag hade noll koll, ingen ammade under min uppväxt, min mamma hade mest tråkiga amningserfarenheter och min sambos koll var om möjligt ännu mer obefintlig än min. Och då blir det inte busenkelt alla gånger.

Här är min lista över de fem saker jag tyckte var svårast att greppa vad gäller amning:

1. Det kommer knappt nåt – helt ok!

I samma stund som barnet kommer ut och moderkakan lossnar startar amningsprocessen. Med raketfart. Alla som precis fått barn och vill amma blir (hoppas jag verkligen!) upplysta om att nu gäller det. Det går absolut att starta senare med amningen om det finns medicinska eller andra omständigheter som försvårar allting inledningsvis. Men kan man börja amma med en gång, gärna inom första timmen (man kan pumpa/handmjölka om amning inte är möjligt) är det optimalt för den fortsatta amningen.

Och för den som vill få igång amningen på bästa tänkbara sätt är det jätteviktigt att amma (eller i andra hand stimulera brösten med pump/handmjölkning) mycket och ofta de första dagarna. Gärna oftare än var tredje timme, som ofta anges som riktmärke för maxtid mellan amningstillfällena i början. Ju mer desto bättre, kan man säga. I alla fall ur bröstens och mjölkmaskineriets perspektiv.

Nu är det inte läge att lägga sig och sova i några dygn, även om det är vad själen på djupet längtar efter (min högsta önskan efter sista födseln var att stänga in mig på ett rum i några dygn och sova och sträckkolla på Buffy the vampire slayer-boxen, men så blev det inte).

Mycket amning dygn två är statistiskt kopplat till större mjölkmängd ytterligare några dagar senare, det visar forskning. Och det är inte bara dygn två som är viktigt, mycket amning kommande dagar bäddar också för en hög mjölkproduktion framöver. Att köra igång systemet riktigt ordentligt från början, så att säga, är att alltså att ge amningen bästa möjliga start.

Ju mer man ammar, desto mer mjölk bildas. Det gäller redan från allra första stund.

Men what – det känns ju som om det knappt kommer en droppe ur brösten de första dagarna. Den vita, mogna, mjölken har inte ”runnit till” än, bebisen är otålig, man kämpar med tekniken, brösten ömmar. Knappt en droppe mjölk syns till. Det kan nästan kännas som hitte-på att det skulle finnas mjölk därinne. I detta läge, när brösten känns slappa och mjukare än jäsdeg, då ska man alltså amma massor? Japp. Det kan kännas helt ologiskt, men så är det.

En kompis till mig födde barn nyligen och fick höra på förlossningen att det inte kommer så mycket mjölk de första dagarna. ”Ok”, tänkte hon i sitt trötthetstöcken. ”Då skippar jag väl att amma i några dagar till dess att mjölken runnit till.”

Lite senare sansade hon sig (hon är ändå tvåbarnsmor och har ammat förr) och insåg att hon hade tänkt galet. Men det är inte så lätt alla gånger! Och särskilt inte som nybörjare. Jag önskar att någon på BB hade varit tydligare med hur råmjölken funkar (film här), hur lite som faktiskt kommer – och hur viktigt det är att trots det amma järnet. Och hur avgörande det är med en fungerande amningsteknik (tips här, här och här) för att palla att amma järnet.

2. Sladdriga tuttar = mer mjölk

Alltså, det här är ju otroligt förvirrande, tycker jag. Som tvärtom-språket. Jag talar om den svårbegripliga logiken i att sladdriga, ”utsugna” och mjuka bröst som känns tommare än den tommaste ölburk innebär att mjölkproduktionen går på absolut högvarv!

Och att spända och välfyllda bröst, sådana där som nästan hoppar ur urringningen signalerar till kroppen att sakta ner mjölkproduktionen.

Liten bebis (tre dagar), stort bröst.

Väldigt förenklat kan man säga att brösten konstant ropar order till kroppen om att hålla sig till en viss nivå på mjölkproduktionen. Hur hög nivån blir, för tillfället, beror på hur slappa/spända brösten är.

Ett bröst som har mjuknat efter mycket amning signalerar att mjölkbehovet från barnet är stort = order skickas om att mer mjölk behövs framöver.

Ett bröst som har blivit spänt, kanske efter flera timmar utan amning, signalerar att mjölkbehovet från barnet har minskat = order skickas om att lite mindre mjölk behövs framöver.

Det här är ju jättefiffigt ”ordnat”, egentligen. Kroppen försöker konstant se till att det produceras precis lagom mycket bröstmjölk. Tillräckligt mycket för att fylla bebisens behov men inte för mycket, för då kan kroppen bli sjuk i mjölkstockning, till exempel.

Fiffigt är det kanske, ja. Men klart som korvspad för nybörjaren? Nä.

Det är lätt gjort – jag har själv gjort det – att tolka tomma ”utsugna” påsar till bröst som att det saknas mjölk och att bebisen behöver någon form av tillägg.

Visst kan tilläggsmatning behövas under vissa omständigheter – och man kan själv välja att tilläggsmata, det står ju var och en fritt.

Men enbart det faktum att brösten känns tomma som två tomma skramlande tunnor på kvällen (det är oftast på kvällen de är som mjukast) efter en dag med mycket amning är inte ett tecken på att något är fel. Tvärtom, det är snarast ett tecken på att brösten är helt normala och på att det är hög aktivitet i mjölkproduktionen.

Det här önskar jag att någon hade rett ut för mig i förväg. För inte var detta något som jag fattade bara av mig själv, rent intuitivt!

OBS! Det är inte farligt eller dåligt för mjölkproduktionen att ha spända bröst då och då. Det har nästan alla som ammar. Spända bröst är vanligt de första dagarna efter födseln i form av mjölkstas. Spända och kanske läckande bröst är överlag ett vanligt fenomen de första veckorna. Det brukar stabilisera sig sedan. Så bli inte orolig om brösten plötsligt efter några veckor känns mycket mjukare än innan och kanske slutar läcka. Det är helt i sin ordning. Många har också spända bröst på morgnarna.

3. Mjölkleverans? Var god dröj

Kroppen styr alltså hela tiden hur mycket mjölk som görs. Här kommer ytterligare en grej som kan förvirra om man inte känner till fakta, nämligen att mjölken levereras med fördröjning. Ammar din bebis väldigt mycket och ofta i några dagar kommer det ändå att dröja ytterligare ett antal dagar med samma intensiva amning innan ökningen av mjölken börjar kicka in.

Bebisen kanske suger och suger och är frustrerad mellan varven – inget ovanligt alls! – men har man bara is i magen och låter bebisen amma på vid minsta pip så kommer det med stor sannolikhet att vara lugnare igen efter några dagar. För då har kroppen hunnit leverera den ”beställda” mjölken.

Vet man inte om detta är det lätt att det känns tröstlöst om man aktivt jobbar med att få upp mjölkproduktionen. Man tycker kanske att man ammar och ammar och det händer absolut ingenting.

Jag ville själv fasa ut ersättningsmatning med första bebisen. Jag ammade varje timme, eller ibland flera gånger i timmen, i flera dagar i följd efter råd från en amningsrådgivare. Men eftersom jag inte märkte att det blev mer mjölk – jag märkte ingen skillnad i hur spända brösten var, det läckte ingenting, bebisen var inte på världens solskenshumör – tog jag för givet att något inte funkade. Så jag gav upp. Jag drog slutsatsen att brösten/jag inte kunde leverera.

Åh, jag kan önska att amningsrådgivaren, under vårt enda samtal, hade sagt något om detta med att mjölken kommer med eftersläpning. Då hade allt inte känns som ett mission impossible, kanske. Jag hade också önskat att jag får höra följande, som annars är lätt att ta miste på:

  1. Att bebisen är lite smågrinig och verkar hungrig mellan varven behöver inte alls betyda att att hon/han är vrålhungrig och lider. Att bebisen är på hugget och lite ”missnöjd” är på sätt och vis bra när man jobbar upp mjölkproduktionen. En proppmätt bebis suger inte så mycket. En ej proppmätt bebis suger mer. Fler amningstillfällen per dygn = mer mjölk på sikt.
  2. Trappar man ned stegvis på ersättning samtidigt som man ammar mer kommer ökningen av mjölk dessutom gradvis. All ny mjölk kommer liksom inte pang tjoff i ett svep. Trappar man ned på en tilläggsmatning som varit omfattande kan det ta några veckor innan man jobbat upp mjölkproduktionen till helamningsnivå.

Texter med tips om att fasa ut tilläggsmatning och amma mer finns här och här.

4. Tillägg stör mjölkleveransen

Återigen, det står var och en fritt att tilläggsmata med till exempel modersmjölksersättning. Eller enbart ge ersättning, för den delen. Jag lägger ingen värdering i hur andra gör utan berättar bara hur jag tänkt och gjort. Och jag ville helamma när vi fick barn och ville egentligen inte ge ersättning. Men vi gjorde det ändå, för jag visste så lite om amning och trodde att barnet inte fick i sig tillräckligt. Det blev till slut bara mer och mer ersättning och mindre och mindre amning.

Jag förstod aldrig riktigt hur mycket det tillägg som vi gav bebisen faktiskt störde den amning som jag försökte bygga upp.

Jag hade i och för sig förstått, i teorin, att det går att få mer mjölk genom att amma mer. Men jag förstod inte att man inte kan ”toppa upp” med ersättning efter amning utan att det får konsekvenser för ens egen mjölk.

Jag begrep inte att när man ger ersättning blir bebisen lite extra mätt vilket innebär att hon sannolikt kommer suga mindre på bröstet under det kommande dygnet. Och då kommer min mjölkproduktion inte att öka lika mycket som den annars hade gjort.

5. Bebis sveper tillägg – förtvivla icke

En bebis som glatt sveper en stor portion ersättning trots att man just ammat massor och i flera timmar i sträck. Detta måste ju betyda att man inte kan producera tillräckligt med bröstmjölk, eller hur? Den slutsatsen kan ju onekligen kännas logisk att dra. Så behöver det dock inte alls vara.

Men det var sannerligen inte lätt att förstå, det må jag då säga. Snacka om att bli bortkollrad och göra felslut. Så här:

Jag satsade på att försöka återgå till helamning med första barnet efter några veckor. Jag hade förberett mig genom ett telefonsamtal med en amningsrådgivare och ammat som en tok fredag-lördag-söndag. Jag hade också minskat på ersättningen lite grann varje dag, kanske 10 ml per tillfälle.

Så blev det måndag och jag hade fortfarande lite tillförsikt. Men bebisen såg lite trött ut. Inte superglad, liksom. Men inte superledsen, heller. Min mamma, som ofta pratat om hur knäckt hon kände sig när hon inte kunde amma mig och brorsan, var på besök. Jag hade nyss ammat. Men så sa mamma det som tyvärr blev början på slutet på mina försök att trappa upp amningen:

”Men ser hon inte lite hungrig ut? Jag tror att hon är hungrig.”

Jag blev jättestressad. Istället för att amma bebisen igen gjorde jag en stor flaska ersättning. Och min lilla bebis åt glupskt upp precis hela innehållet. Och sedan såg hon faktiskt lite gladare ut. Hon verkade nöjd i flera timmar.

Dolken i hjärtat. Så kändes det. Att se sitt barn så nöjt efter en portion ersättning blev för mig det ultimata kvittot på att det varit rätt att tvivla på mig själv och amningen. Jag fick svart på vitt, tyckte jag, på att jag inte kunde mätta mitt barn.

Jag brast ut i gråt, kramade min lilla bebis länge och lovade henne snyftande att jag aldrig skulle låta henne gå hungrig igen. Att det enda som räknades var hennes välmående. Efter den dagen blev det allt oftare flaskor med ersättning och allt mer sällan amning. Bebisen tyckte att det rann fortare ur flaskan och verkade föredra den mer och mer. Till slut hade vi ingen amning alls. Det gick ingen som helst nöd på vår bebis, men jag var ledsen över amningen.

Ingen bebis ska behöva gå och vara vrålhungrig hela tiden, det menar jag inte. Det är också därför som amningsrådgivare i regel rekommenderar att man inte slutar med tilläggsmatning tvärt, utan i lugn takt fasar ut tillägget. Läs mer här.

Men vad gäller den situation jag nyss beskrev är jag numera helt övertygad om att det inte var någon som helst fara med min bebis. Jag tror verkligen inte att hon led av hunger. Lite hungrig var hon kanske just då, men hade jag bara fortsatt att erbjuda bröstet ofta och dra ner på ersättningen är jag övertygad om att vi hade helammat efter ytterligare någon vecka, möjligen två.

Visst är det möjligt att det finns tillfällen, under en dylik period med utfasning av tillägg, när en bebis faktiskt är vrålhungrig och att mjölken – just då – inte räcker till 100 procents amning.

Men att en ammad bebis glatt sveper en tilläggsportion är inget ovanligt och behöver inte innebära att det är något fel på amningen. Att bebisen äter en rejäl extraportion kan handla om detta:

  1. Bebisen är kanske lite hungrig. Och det behöver inte vara hela världen. Det är bebisar titt som tätt, både när man som ammande aktivt jobbar upp mjölkproduktionen men också under andra perioder som uppstår helt naturligt då barnet ammar som en tok för att ”beställa” mer mjölk. Vill du försäkra dig om att få extra mycket mjölk i bebismagen när du ammar kan du praktisera så kallad aktiv amning.
  2. Bebisen kanske inte direkt är hungrig men inte heller proppmätt. Och då kan man ofta klämma i sig en extraportion om någon kommer och frestar.
  3. Innehållet i en flaska kan rinna fort och lätt, lite beroende på flaskan. Ibland kan bebisen äta lite mer än nödvändigt från en flaska. Det är i alla fall min erfarenhet – inte sällan har delar av innehållet kommit upp igen. Amningsrådgivare brukar tipsa om något som på engelska kallas ”paced bottlefeeding”. Det är något man kan testa om man flaskmatar och vill ge så små mängder som möjligt på flaska och inte ”övermata” av misstag.

För att återgå till flaskan som jag gav när mamma sa att min lilla bebis såg hungrig ut:

Jag förstod det inte då, men flaskan med 120 milliliter ersättning som min dotter svepte startade en snabbt nedåtgående spiral för mig. Det handlade inte bara om amningsfysiologi utan även väldigt mycket om psykologi. Jag kunde omöjligt se mönstret då. Det var en logisk händelsekedja som var osynlig för mig. Men jag ser den nu:

Jag gav en flaska som ungen svepte = barnet stod sig på innehållet i timtal då det var mycket i flaskan och ersättning dessutom inte är lika lättsmält som bröstmjölk = det blev mindre amning samma dag eftersom jag var uppgiven och bebisen var mätt = kroppen fick signal om att sakta ned mjölkproduktionen = jag såg mig tvungen att ge ytterligare tillägg nästa dag eftersom jag nu var övertygad om att min mjölk inte räckte = jag fick faktisk minskning av mjölkproduktionen på grund av mindre amning och mer ersättning = bebisen stökade vid bröstet eftersom det rann snabbare och kom mer i flaskan = jag ammade mindre och upplevde att mjölkmängden minskade, vilket den ju gjorde = jag fick en slutgiltig ”bekräftelse” att på att min ursprungliga känsla av att inte kunna mätta mitt barn stämde.

Det var inte mammas kommentar som knäckte mig, den var bara den där avgörande knuffen som fick allt att tippa över efter veckor med dåligt stöd från sjukvården, dålig information och på grund av det taskigt självförtroende. Det var heller aldrig mammas avsikt att göra mig osäker, men det var inte lätt för henne att vara en trygg förebild när hennes egen amning aldrig hade funkat riktigt (en konsekvens av 70-talets urusla amningsråd).

Det tycktes för mig jättelogiskt att min mjölk inte hade räckt till mitt barn och att lillan behövde mer än mina bröst någonsin skulle kunna erbjuda. Men det var en bedräglig logik, det förstår jag nu.

Slut på förvirrat-listan! Hoppas att jag bidragit till att skingra några dimmor, så att någon som läser detta slipper tvivla och förtvivla som jag gjorde.

Och några sista poänger: Det finns de som trots idoga försök inte kommer upp i helamning med sina bebisar. Ibland vet man inte varför. Ibland uppdagas möjliga orsaker i efterhand. Det kan vara att bebisen haft kort tungband eller allergi eller att bebis eller förälder kan ha haft något sjukdomstillstånd eller andra fysiska omständigheter som försvårat. Det kan finnas psykologiska faktorer. Stödet från vård och omgivning kan ha brustit. Kort sagt får man vara ödmjuk inför att det ibland inte funkar som önskat trots hjälp och stöd. Och man kan bli ledsen över en amning som inte funkat, men det kan bli jättebra ändå. Här skriver jag om det.

Men, och detta är min kanske huvudsakliga poäng:

Det finns mycket goda chanser att amma i den utsträckning man själv önskar om man får rätt information och stöd. Just vad gäller undringar önskar jag att jag hade haft Amningshjälpens slutna grupp på Facebook när jag var ny förälder. Där kan man ställa hur många förvirrade frågor som helst och få upplysande och sakliga svar. Jag önskar också att jag som gravid hade läst Amning i vardagen av Marit Olanders, för då hade många frågetecken redan varit uträtade när det väl var dags. Jag önskar också att jag hade gått Amningskurs för blivande föräldrar hos Amningshjälpen.

Varken Facebookgrupp, Olanders bok eller amningskursen fanns dessvärre innan vi 2011 fick den söta skruttan på bilden nedan.  Men nu finns alltihopa, så utnyttja dessa resurser! Det är mitt hetaste tips till er som går i väntans tider eller precis fått lillskrutt.

Och ps! Det är inte bara nybörjare som kan vara förvirrade vad gäller amning. Jag har upprepade gånger hört knasigheter om amning inom sjukvården, inte minst från läkare, faktiskt. Det har varit tokerier som att jag ska amma mer sällan så brösten ”hinner fyllas på” mellan varven så att det blir mer mjölk i bebismagen. Eh, logiken där? Det är alltså inte bara gröngölingar som kan missförstå basfakta i detta ämne, det gäller uppenbarligen andra också.

Foton i blogginlägget: Elliot Foxprince och Lisen Forsberg.

Mer om amning på babybaby.se:

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947

Norah, om att amma 1973

Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”

Om barn och sömn:

Tipslista: Så kan du lägga ned ett barn som somnat i bärsjal eller bärsele – utan att väcka barnet
Video: Amningsräddning av misslyckad förflyttning från bärsele till säng
Video: Bebis sover bäst nära mig (2 min)
Video: Pilatesbolltricket! (3 min)
Sova med bebisen bra för amningen
Lista: Mina bästa söva barn-tips
Video: Söv bebis och få disken gjord på 4 minuter
Brev till Socialstyrelsen
Svar från Socialstyrelsen
Därför bär jag barn (egentligen)

4 reaktion på “Lista: De 5 mest förvirrande sakerna med amning (och hur man begriper sig på dem)”

  1. Tack för det Du bidrar med till världen genom dina texter. Jag menar det verkligen. 1000 tack!
    Med min pojke funkade inte amningen alls. Något som fortfarande 3,5 år senare smärtar och ibland leder till tvivel och känslan av otillräcklighet. Med min flicka fungerar nu amningen fint och jag är så tacksam och harmonisk. Det har varit läkande.
    Och det är precis vad dina texter är också.
    Läkande, respektfulla, omtänksamma och fulla med kärlek till kvinnor.

    Tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *