Mormor och bebis.

Mamma, om att amma 1973

Jag föddes 1973. Mammas amning av mig blev ingen rolig historia. Dåtidens amningsråd på BB stressade upp de nyblivna föräldrarna och var ofta direkt kontraproduktiva. Föräldrarna uppmanades att amma men den ”hjälp” som vården gav innebar att många fick amningen totalt skjuten i sank på kort tid, inte sällan ackompanjerat av otrevligheter som sår och mjölkstockningar.

Under 1970-talet var amningsfrekvensen ovanligt låg i Sverige. Inte konstigt, kanske, med tanke på det som mamma och många andra utsattes för. Riktigt eländigt verkat det ha varit på många håll. Min mamma har nämnt det för mig så många gånger: Hur hemskt det var. Hur hon led, i sina försök att amma mig och senare min lillebror. Och hur pressad, misslyckad och ledsen hon kände sig – ungefär som jag gjorde 37 år senare med mitt första barn.

Här är första delen i en serie intervjuer med kvinnor om hur det var att amma och flaskmata under tidigare decennier – hur det var för dem själva, vilka råd som gavs, vilken tidsandan var och hur de tänker kring alltihopa i efterhand. Jag tänker att det här är en bit historia som rätt sällan blir berättad – och jag är ruskigt nyfiken på den. Här är den första intervjun, med min älskade mamma!

Mamma och jag 1973.
Mamma och jag 1973.

På den bild som inleder det här inlägget syns min mamma med mitt andra barn, sitt barnbarn, för två år sedan. Och här ovan är mamma och jag 1973. På fotot till höger ser det gosigt och fint ut, men skenet bedrar delvis. Visst blev det några mysiga amningsstunder men de var tyvärr sällsynta, enligt mamma.

Vad fick du och min pappa veta om amning i förväg?

”Vi fick jättemycket information om förlossningen och gick på något som hette psykoprofylaxkurs och någon kurs om hur man kunde vara som förälder. Vi fick höra det var viktigt att amma men inte så mycket mer än det, såvitt jag minns.”

Vilken hjälp fick ni på BB?

”Jag var kvar på BB i 10 dagar. Det var lite längre än vad som var vanligt. Jag bad om att få stanna kvar längre för att kunna komma igång med amningen. Vi var fyra nyförlösta kvinnor i ett rum. För att man skulle vara säker på att barnet fick i sig tillräckligt skulle man först gå fram till en våg som stod i rummet. Där skulle barnet vägas. Sedan fyllde man i barnets vikt på en lista som någon siffernisse hade satt ihop. Och så ammade man.”

”Efter amningen skulle man väga igen. Kanske hade barnet gått upp några gram i vikt, kanske knappt något alls. Då fanns det en tabell som visade exakt hur stora mängder bröstmjölk som barnet skulle få i sig varje gång. Det som saknades fyllde man på med tillägg på flaska.”

En månad gammal, 1973. Mamma slet fortfarande med att försöka amma.
En månad gammal, 1973. Mamma slet fortfarande med att försöka amma.

”På natten sov alla barnen i varsin liten plastsäng på hjul i en sovsal. De gånger jag gick förbi sovsalen kunde jag höra barnskrik.”

”Hela proceduren med vägning, amning och tillägg tog tid. Allt upprepades var fjärde timme eller så. Själv blev jag jättestressad av alltihopa.”

Vad var det som var mest stressande?

”Jag som är ganska prestationsinriktad såg mitt nederlag, svart på vitt, varje gång jag la dig på vågen. Jag blev jätteledsen att jag inte kunde ge dig det som du behövde. Det kom sköterskor och la dig tillrätta vid mitt bröst men jag visste inte om du sög rätt eller inte. Jag fick väldigt såriga bröstvårtor.”

Ammade ni på natten också?

”Nej. Klockan 22 var den sista amningen. Sedan kom sköterskorna och tog barnen för natten. Klockan sex på morgonen skjutsade de in barnen i vårt rum igen.”

När de 10 dagarna på BB hade gått, vad hände då?

”Jag hyrde en våg att ta med mig hem. Jag fortsatte med att försöka amma men tvingades ge tillägg. Jag vägde och vägde men vågen sa hela tiden att jag hade för lite mjölk. Till slut blev jag så förtvivlad att jag ringde Amningshjälpen. Jag fick prata med en mycket vänlig och rar person som sa: ‘Det där kommer du att klara. Skippa vågen. Alla mammor kan amma. Låt barnet ligga vid bröstet så länge och så ofta det vill.'”

Ro för mor, 1973.
Ro för mor, 1973.

”Till slut verkade du så nöjd och belåten och skrek inte alls. Men vid en kontroll på barnavårdscentralen såg man att du inte hade ökat i vikt och jag fick veta att du var uttorkad. Då vågade jag inte fortsätta att amma enbart utan gav tillägg igen. Jag hade också en väninna som donerade bröstmjölk till mig då och då.”

”Efter två månader gav jag upp amningen helt. Jag sörjde det länge och tog på mig all skuld. Man hade dessutom sagt till mig att amningen var viktig för att undvika allergier. Eftersom det fanns allergier i familjen kände jag att jag hade misslyckats dubbelt: Jag kunde inte amma och jag kunde inte ge mitt barn skydd mot allergi.”

Har din syn på amning och dig själv förändrats sedan dess?

”Ja, med de kunskaper som jag har idag förstår jag att amningen nästan var ett ‘mission impossible’ från början. Att jag inte fick de rätta förutsättningarna. Jag trodde att antingen kunde jag amma, eller så kunde jag inte. Efter att du hade fötts gick jag och väntade på att mjölken och hela systemet skulle dra igång ordentligt så att jag kunde skippa tillägget. Men det hände aldrig. Då antog jag att jag inte hade förmågan.”

”Det var verkligen en ögonöppnare när du inte kunde amma ditt första barn som du ville men att det sedan gick jättebra med ditt andra barn, efter att du hade läst på och sett till att få mycket hjälp. Då insåg jag att ‘det kan gå’. Och att jag kanske hade kunnat amma också, med rätt hjälp från vården.”

Hur blev det med nästa barn några år senare?

”Då var jag peppad och tänkte att nu skulle jag lyckas. Men då fick jag mjölkstockning och sedan bröstböld. Jag hade feber i en eller två månader. Jag minns hur jag satt mitt i natten med öppen ugnslucka och försökte värma brösten innan jag skulle amma. Vi gick snabbt över till ersättning då också.”

Efter att jag gjort denna intervju med min mamma intervjuade jag ytterligare några kvinnor om ”amning förr”. Här är samtliga texter i ämnet:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947

Norah, om att amma 1973

Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Fotnot angående texten om amning 1973:
Regelmässiga vägningar före och efter amning, rutinmässig tilläggsmatning och schemalagd amning är inte längre rutin på svenska sjukhus.
De föräldrar som önskar att amma, särskilt de som vill helamma (amma utan tillägg), ska enligt dagens riktlinjer uppmuntras att amma fritt, det vill säga i enlighet med barnets signaler.
Tillläggsmatning ska bara ske om det finns särskilda medicinska indikationer eftersom tillläggsmatning leder till utebliven amning. Det gör i sin tur att mammans kropp inte får tillräckliga signaler om att dra igång mjölkproduktionen och därför lätt leder till en ond spiral där mjölken aldrig ”hinner ikapp” barnets behov.
Rutinmässig vägning före och efter amning förekommer inte heller längre eftersom det anses sakna syfte och bara riskerar att stressa upp föräldrarna.
Det allmänna rådet är också att undvika att ge barnet eventuellt tillägg i nappflaska, särskilt i början, eftersom flaskan kan få barnet att rata bröstet.
Sjukhuspersonal avråds dessutom från att handgripligen lägga barnet till bröstet. Förutom att en ”hands on-taktik” kan upplevas som integritetskränkande för föräldern och skrämmande för barnet anses det vara mer pedagogiskt om föräldrarna får lära sig lämpliga handgrepp genom att själva utföra dem.
Att BB-personalen går iväg med barnen och håller dem borta från föräldrarna hela natten är också helt struket ur sjukhuspraxisen. Barnsalarna är skrotade och föräldrarna uppmuntras, enligt dagens rekommendationer, till så mycket hud-mot-hud-kontakt som möjligt med sitt nyfödda barn.

Inlägg om amning:

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Video: Handmjölkning (5 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Caroline: ”Så började vi helamma igen”

Video: Bröstkompressioner (4 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amningsbilder som ljuger
Därför älskar jag amningsmottagningen
Jag störde mig på ammande mammor
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Om amning i bärsele och bärsjal:

Trikåsjal, knyta/amma:
Video: Amma i trikåsjal (8 min)
Video: Knyta trikåsjal (6 min)
Bildserie: Knyta trikåsjal
Bildserie: Amma i trikåsjal

Vävd sjal, knyta/amma:
Bildserie: Amma i vävd bärsjal
Video: Amma liten bebis i vävd bärsjal (6 min)

Bärsele, använda/amma:
Video: Amma i bärsele i snö och kyla (3 min)
Bildserie: Amma i bärsele
Video: Amma i bärsele (4 min)
Video: Amning i sele vid amningsstrul (del 1)

Video: Amning i sele vid amningsstrul (del 2)
Video: En vanlig morgon (med bärsele, amning och ungar)

Om att bära i bärsjal och bärsele:

17 tips när du bär bebis i vinterkylan (och några amningstips)
Bildextra: Bära bebis i många minusgrader

Video: Söv bebis och få disken gjord på 4 minuter

Bildserie: Träna med bebis på magen!

Video: Bära barn på hösten i bärskydd (3 min)

Video: Flytta sovande barn från mage till rygg i bärsele (4 min)

Video: Fyra sätt att få upp barn i bärsele på ryggen (9 min)

Video: Ta ner barn från bärsele på ryggen (1 min)

20 skäl att bära en nyfödd
Bära barn i sommar? Här är 10 heta tips
Bildbomb: Barn i bärsjal

Lista: Mina bästa söva barn-tips
Därför bär jag barn (egentligen)
Bärsele eller bärsjal?
Varför bära barn?

2 reaktion på “Mamma, om att amma 1973”

  1. Har nu läst Din artikel och känt igen mig på många punkter. Ser fram emot flera. Hälsningar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *