Ger nyblivna föräldrar upp amningen för lätt?

AMNING. Ger nyblivna föräldrar upp amningen för lätt? Den frågan ser jag poppa upp i diskussionsgrupper på nätet då och då. Föräldrar – företrädelsevis föräldrar som ammar sina bebisar – ser hur andra omgående tar till flaska och ersättning när amningen strular.

Och de undrar varför dessa andra kastat in handduken till synes så lättvindigt och fort.

Frågar ni mig huruvida nyblivna föräldrar ”ger upp amningen för lätt” skulle jag säga: 1) Det är en väldigt enkel fråga att svara på. 2) Det är en extremt komplicerad och mångfacetterad fråga att svara på och 3) frågan är egentligen felställd.

Vill ni höra hur jag tänker? Okej, ungefär så här:



Det är en enkel fråga att svara på eftersom bara individen själv har svaret. Punkt slut. Vad som får göras med min kropp är upp till mig. Det får ingen annan bestämma över – ja, utom i undantagsfall, då, om jag till exempel grips av polis, är en fara för mig själv eller behöver akutvård och inte kan förmedla vad jag vill.

I förskola och skola lär de ut ”Stopp, min kropp!”. Bara du har rätt att bestämma vem som får vidröra dig och på vilket sätt. De allra flesta i vårt land skriver nog under på att alla ska få slippa ovälkomna fysiska närmanden och att en gravid kvinna bestämmer över sin egen kropp. Det bör rimligen gälla när bebisen ploppat ut också.

Vid amning har du en liten varelse som vill suga på din kropp sjuttioelva gånger om dygnet – mellan varven i alla fall. Den lilla varelsen tar ingen hänsyn till dina psykiska eller fysiska behov.

Det är ingen liten grej. För en del av oss, varav somliga av oss har upplevt att få vår kroppsliga integritet kränkt vid något eller flera tillfällen i livet, kan amning kännas omvälvande. Att amma kan vara psykiskt läkande men kan också röra upp obehagliga känslor.

Jag har själv erfarit både och, även om det positiva och läkande har övervägt många gånger om. För mig har amning varit något fundamentalt för mitt välmående och för min anknytning till mina barn. Men så upplevs det inte av alla. Det är bara ett exempel på att amning kan upplevas väldigt olika beroende på vilka vi är.

En del som ställer frågan varför föräldrar ”ger upp så fort” ställer den kanske för att de är genuint bekymrade och undrar varför dessa föräldrar inte fått bättre stöd. Men alltför ofta finns en dömande ton i frågan, riktad mot individer. Och det gagnar ingen, tror jag.

Jag kan ge en ammande tips om att det finns jättebra hjälp att få om det strular (för det finns det, man måste bara veta var den bra hjälpen finns!) om sådana tips är välkomna. Men fattar någon beslutet att lägga av – ja, då är det faktiskt den personens ensak, helt oavsett skälen bakom. Det anser jag.

Svaret på frågan ”Ger föräldrar upp amningen för lätt?” är därför på ett sätt tämligen enkel, tycker jag. Ja eller nej? Tja, du vet själv vad som gäller för dig, du som har ammat.

Slutade en förälder amma sin bebis för att hon tyckte att det var bekvämare att ge flaska och kunna dela på matningen om nätterna med sin partner? Eller för att hon helt enkelt inte gillade att amma? Jamen, låt det då vara så.

Nu invänder någon kanske att det faktiskt finns en annan individ med i ekvationen, nämligen en liten bebis som inte kan tala för sin sak och vars välmående kräver att vi vuxna sätter egna behov åt sidan.

Det är sant! Och det finns väldokumenterade fördelar med bröstmjölk och amning, både för barn och för ammande. Många års amning kopplas i forskning till lägre förekomst av diabetes typ två och vissa typer av cancer hos ammande, till exempel.

Men när man mäter fördelar med amning för barn och ammande är det framför allt på befolkningsnivå. Alltså, forskarna ser hälsofördelar när de studerar väldigt, väldigt många människor – hundratusentals, miljontals – och jämför amning och ej amning. Men det som är sant som genomsnitt för en en hel befolkning behöver inte vara sant på individ- eller familjenivå.

Familj ett får inte nödvändigtvis samma hälsofördelar som familj två. Det finns annat som spelar in också och vilka alla kopplingar är vet vi inte ännu.

En enskild förälder eller en familj kan må bättre i det korta och det långa loppet av att avstå från amning. Vi har olika fysiska, psykiska, sociala och ekonomiska utgångslägen och olika vardagsförutsättningar. Vi har olika livserfarenheter – och vi är själva bäst lämpade att avgöra vad som funkar.

Dina bröst, din business. End of rant på denna punkt.

Nu kommer jag in på svar nummer två ovan på frågan om huruvida föräldrar ”ger upp amningen för lätt”.

Svaret var: Det är komplicerat och extremt mångfacetterat. För det är det. Svaren är många och finns på många olika nivåer utöver individnivån.

När jag pluggade statsvetenskap för tjugo år sedan var det en lärare som vankade av och an framme vid podiet och mässade till oss med sin djupa stämma (jag minns detta som om det vore igår, han såg ut som en grå liten byråkrat men gjorde stort intryck):

”Ge mig din adress och jag ska säga dig vilket parti du röstar på.”

Först tyckte vi studenter att han larvade sig. Vad spelar min gatuadress för roll? Jag röstar väl efter egen övertygelse och gör mina egna val!

Men läraren visade sedan, tydligt och utifrån siffror och fakta, att man med rätt god träffsäkerhet kan förutsäga hur vi människor röstar, utifrån ett fåtal variabler. Som gatuadress. Rätt varje gång blir det naturligtvis inte. Du kan hitta vänsterpartister på Östermalmsgatan i Stockholm och moderater i Pajala. Men ändå.

Nu går det inte att översätta detta rakt av till amning och jag skippar resonemang kring att till exempel högutbildade i genomsnitt ammar mer och längre än lågutbildade, för jag är ärligt talat inte tillräckligt insatt i hur sambanden kan tänkas se ut där. Så jag lämnar just det därhän just nu (någon mer insatt får gärna ge en kommentar!).

Men det finns, som jag ser det, två bra generella poänger här – som i någon mån kan appliceras på frågan om hur länge vi ”väljer” att amma våra barn:

  1. På väldigt många områden i livet gör vi inte så fria val som vi tror och
  2. det finns många strukturer därute som påverkar våra val men som vi inte alltid ser själva.

I synnerhet är det svårt att se dessa strukturer när vi är förstagångsföräldrar och väldigt utlämnade till vad vården och omgivningen säger till oss.

Det jag försöker säga är väl detta: Vi tror kanske att vi gjorde ett självständigt val att lägga ned en amning som inte kändes bra eller som inte funkade. Och så kan det mycket väl ha varit. Men det är också mycket möjligt att vi aldrig fick något verkligt val. Att någon eller något annat i realiteten bestämde åt oss. Och det gör frågan ”Ger föräldrar upp amningen för lätt?” plötsligt rätt komplicerad att svara på.

För amning är inte något som ger sig av sig självt eller i sig är ett lotteri med en fifty-fifty-chans att lyckas. Att kunna amma sin bebis så att det blir en bra upplevelse från början, utan onödig smärta, kräver för det mesta kunskap och stöd, i rättan tid. Det behöver inte ta många dagar att få en amning totalt skjuten i sank om fel åtgärder sätts in. Mjölkproduktionen är otroligt skör de första månaderna och skörast den allra första tiden.

Jag har själv reflekterat mycket över varför amningen gick åt skogen med mitt första barn. Jag har kommit fram till att det som påverkade mig väldigt negativt och påtvingade mig ett alldeles för tidigt amningsavslut är samma strukturer som har stjälpt amningen för många andra föräldrar också.

Men jag såg inte sambanden när allt hände! Det är min poäng. Och det är lätt att skylla upplevda ”amningsmisslyckanden” på sig själv när skulden i själva verket borde läggas någon helt annanstans. Det gjorde jag, i alla fall. Och det är sorgligt, för det lägger ju bara sten på bördan för en själv – och gör så att de som sitter och håller i trådarna slipper undan ansvar.

Här är några av de saker som påverkar föräldrars amning negativt men som kan vara svåra för en själv att få syn på – utifrån mina spontana tankar när bebis nummer fyra (!) snart ska anlända:

  • Kulturella föreställningar om att barn tidigt ska lära sig självständighet, att man är en slapp och dålig förälder om man efter x antal veckor eller månader låter barnet somna och sova vid bröstet, att man inte bör ”skämma bort” bebisar med närhet alltför mycket, att man inte ska amma ”för ofta” och ”för länge”, att bröstet ska ge näring men inte ges som tröst, att barn ”inte ska använda föräldern som napp” (varför ska de inte det?) – jag skulle kunna fortsätta länge och väl. Jag blir alldeles deppig när jag tänker på hur jag själv som förstagångsförälder var marinerad med de här föreställningarna utan att egentligen vara så medveten om dem. Säkerligen hjälpte de till att sabba amningen av vårt första barn. Dessa idéer går nämligen inte bara emot flertalet barns idéer om tillvaron, de utgör också en stor risk för den som önskar att amma. Risken, om man följer alla de här ”råden”, är att det inte blir mycket amning, eller en strulig amning. Tyvärr, enligt min mening, hjälper vårdkedjan ofta till att sprida de här idéerna, som sällan är faktabaserade.

  • Brist på pengar och resurser. Lägger ett samhälle inte pengar på att utbilda vårdpersonal ordentligt i en sådan sak som amning – och prioriterar att hjälpa nyblivna föräldrar med amningen om de så önskar – då är det många föräldrar som får dålig hjälp i början. Dålig hjälp = ont, jobbigt, plågsamt, kanske dålig viktuppgång hos barnet = man ”ger upp”. För det känns som den enda vettiga och praktiskt genomförbara utvägen.

  • Ointresse i vårdkedja och myndigheter. Läggs inte krut på en fråga i form av pengar göds inte heller ett intresse och ett engagemang där det skulle behövas.

  • Och eftersom frågan är nedprioriterad i vården ökas utrymmet för tyckande och hemsnickrade teorier (inte sällan utifrån de kulturella föreställningar jag nämnde) på bekostnad av fakta. Tyvärr är tyckanden och rena gissningar inte så ovanliga vad gäller amning i vården, det hör jag inte minst från människor som själva är vårdanställda. Och detta hjälper verkligen inte dem som vill amma. Man kan få hur många motstridiga amningsråd som helst på BB, till exempel, beroende på vem i personalen som råkar vara i rummet. När var du senast hos en hjärtläkare som sa: ”Ja, när jaaag fick hjärtinfarkt, då gjorde jag så här och så här…” och sedan fyrade av en rad rena gissningar om ditt tillstånd? Det har inte hänt, eller hur? Jag vet heller inte var i övrigt i vårdkedjan det är ok att genomgående komma med tvärsäkra uttalanden som saknar vetenskaplig grund. Som att det skulle vara en bra generell grej att dra ut på amningstillfällen så att det blir 3-4 timmar emellan, så att brösten ”hinner fyllas på” och bebisen därmed blir mer mätt (detta är alltså totalt nys och ett råd som mycket väl kan sabotera en fungerande amning på nolltid).

  • Och när intresse, pengar och engagemang saknas i den byråkratiska strukturen – vilket i sin tur säkert bygger på en gammal uppfattning om att amning inte är så viktigt och något som kvinnor (kavata som vi är) bör kunna greja själva – sipprar rena myter och trista attityder naturligtvis ned i befolkningslagren också. Och reproduceras där, år efter år. Vilket ju inte direkt hjälper den förälder som vill ha stöd och pepp i sin amning. Stöd från de närmaste är en av de enskilt viktigaste faktorerna, enligt forskningen, för en fungerande amning. Många klagar på att släktingar kommer med okunniga kommentarer om amning. Man kan få höra: ”Du ammar bebisen för ofta, han blir inte mätt, din mjölk räcker kanske inte”. Men ibland får man tänka lite grann, resonerar jag, att det inte är dessa personers fel är att de är felinformerade. Om inte ens de i samhället som borde ha koll på vad som är sant och falskt i detta ämne har koll – hur ska vi då förvänta oss att mormor, svärmor eller farfar har det?

  • Vilket leder in på min näst sista punkt: Många föräldrar har genom många årtionden fått dålig hjälp av vården med sin amning. Det årtionde då jag föddes, 70-talet, var lite av amningens dark ages. Då var amningen på rekordlåga nivåer – inte konstigt med tanke på de råd som vården gav då. Jag har skrivit om min mammas erfarenheter av amning på 70-talet här, till exempel. Går du in på babybaby.ses Facebooksida (följ eller gilla gärna FB-sidan!) kan du se ett inlägg jag nyligen skrev där, i samma ämne. Med alla dessa människor som fått så kass hjälp under så många år – och som dessutom inte sällan felaktigt klandrar sig själva och sina kroppar för att amningen inte funkade – är det inte konstigt om myter och felaktigheter fortsätter att leva och frodas. Inte fördelaktigt för oss som vill få snits på amningen och vill få fakta och pepp från andra, inte myter och gammal ångest från 70-talet!

  • Och så sista punkten – som handlar om pengar, igen. För det går inte att komma ifrån att företag som gör barnmat och modersmjölksersättning lägger stora resurser på att så tvivel hos ammande föräldrar. Trots att jag är påläst om amning och bröstmjölk känner jag mig liiite, lite illa till mods och får en liten känsla av osäkerhet varje gång jag öppnar ett utskick från Semper eller Nestlé. Budskapen är subtila men de finns där: ”Din egen mat till bebisen (alltså bröstmjölken) kanske inte räcker. Vill du att bebben ska sova gott kanske du behöver ge något mer än din egen bröstmjölk. Det är bra om du vänjer bebisen vid att somna och sova utan bröstet från x antal månader.” Alltså fine, om detta är vad föräldern önskar. Men vi andra, som vill amma ett tag till och som insupit kvinnogenerationers tvivel på våra kroppars förmåga – för oss kan de här budskapen vara det som bidrar till att sänka skeppet. Att sluta amma på natten, till exempel, kan göra så att amningen rinner ut i sanden rätt omgående. Att ge välling, tillägg och flaska har risker för den som vill värna om sin amning. Men det är det få som upplyser oss om, allra minst storföretagen. De tjänar ju på att föräldrar inte ammar så länge. De är försåtligt urformade, de här utskicken. De ser nästan ut som opartisk myndighetsinformation, något som presenteras utifrån fakta och forskning. Men detta handlar enbart om att företagen vill sälja sina produkter. Det inser nog alla, egentligen. Men även om man förstår detta är det ändå jättelätt att bli påverkad.

Med det sista sagt vill jag bara bara förtydliga att det är bra att det finns modersmjölkersättning och jag varken vill förbjuda ersättning, Semper, välling eller flaskor. Vårt första barn älskade sin välling och hon minns med nostalgi hur hon fick sin kvällsflaska och hur mysigt det var. Men det går att ha två tankar i huvudet på samma gång här. Det är inte antingen svart eller vitt.

Jag skrev också i inledningen att frågan ”Ger föräldrar upp amningen för lätt?” egentligen är felställd. För det är den, tycker jag, i någon mån. Frågan i sig implicerar att amning är något som enskilda föräldrar bör kämpa (rejält) för, även om det innebär många personliga uppoffringar.

Jag är gärna med och pekar finger åt samhällets beslutsfattare för skrala prioriteringar av denna fråga och för att patriarkala strukturer där kvinnor och spädbarn sätts på undantag tillåts fortsätta sätta tonen.

Men befria enskilda föräldrar från moraliseringar och värderingar i denna fråga, tack. Vi har nog med att kämpa mot de strukturer som råder, vare sig vi ammar eller ger ersättning eller båda. Det räcker gott och väl – och bebislivet är påfrestande som det är.

En mer passande fråga i mitt tycke skulle vara:

Ger samhället upp om amning och ammande föräldrar för lätt? Och då skulle mitt svar vara: Gud, ja. Och ofta har ingen brytt sig riktigt ens från början.

Sedan vet jag också, från åratals hängande i diskussionsgrupper, att det finns en del föräldrar som i efterhand konstaterar att de kämpade lite för länge med amningen. För att de var offer för press att vara ”duktiga”, ”ge barnet det bästa” eller vad det nu kan ha varit. Kanske för att starten blev så tuff, av olika skäl, och stödet då så bristfälligt att amningen aldrig fick en chans att bli en fin upplevelse utan mest blev en kamp.

Dessa föräldrar kan komma till slutsatsen att det hade varit bättre för kropp och psyke att börja delamma tidigare, eller avsluta amningen tidigare. Det är också något att bära med sig när frågan ”Ger föräldrar upp för lätt?” dyker upp.

Alltså, det finns säkert en massa fler infallsvinklar till detta som jag inte har tänkt på. Har du några tankar själv i ämnet? Lämna gärna en kommentar. Och säg även om du tycker att jag har fel på en eller flera punkter.

Om amning på babybaby.se:

Amningsvänlig tilläggsmatning – här är expertens tips!

Video: Handmjölka råmjölk (6 min)   

Att sluta nattamma ett lite större barn

Sluta amma för att få barnet att äta mer? Nja. Så här säger experterna!

Föräldrar behöver veta mer om amning i förväg!

Mjölkstockning (och white spots)

Amningsprylar! Önskelista till blivande ammande

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)
Lista: 5 stressiga grejer med amning i början (lugn, det blir snart lättare!)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Jag har fått ett fint pris, Bröstpriset 2016!

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress   

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma max 15 minuter per bröst – bra amningsråd?
Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?
Kan amning ta för mycket energi av barnet? Expert: Nej!

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)

Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947

Norah, om att amma 1973

Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Kvinna har liten bebis mot sin axel, utomhus.
Foto: Elliot Foxprince.

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis

Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar

Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”

11 thoughts on “Ger nyblivna föräldrar upp amningen för lätt?”

  1. Precis vad jag behövde läsa efter en eftermiddag med svärföräldrar som tycker att jag ammar för ofta och för kort tid åt gången (ja, de fick barn på 70-talet) och högljutt kommenterar detta efter varje amningstillfälle. Känner mig inte riktigt lika sämst längre. Stort tack också för en fantastiskt användbar och informativ blogg!

  2. Jag har läst det här inlägget flera gånger sen du publicerade det. Skrev en kommentar för några veckor sedan (i mars?) , på ett annat inlägg, om att jag väntade mitt första barn och var orolig om hur jag skulle få eller inte få hjälp med amning när jag var som skörast.

    Nu sitter jag med en 3-veckorsbebis och ser hur amningen sakta men säkert försvinner från oss. Vi hade en vad jag antar är en ganska normal start, men sen gick det tyvärr utför på grund av en rad olika omständigheter . Och jag var så skör och sårbar och fick ett mindre bra bemötande där jag vände mig för att få hjälp, att jag till slut var tvungen att värna om mitt psykiska välmående och ge upp kampen om helamning. Faktiskt tog jag beslutet dagen innan du publicerade detta inlägg. 🙂

    Att läsa dina tankar om strukturer och att få ett annat perspektiv på mig själv som ”ger upp” när ”alla andra” lyckas kämpa var väldigt skönt. Som sagt, man är skör och ser inte längre än sina (ömma och sneda) bröstvårtor.

    Tack för lite nyansering av ämnet och tack för alla tips, de hjälper mig att försöka delamma ett tag till!

    1. Åh, vad ledsamt att höra att du fick ett inte så bra bemötande när du verkligen behövde det! ❤ Om du vill kan du alltid ringa en hjälpmamma i Amningshjälpen (om det var där du inte fick ett bra bemötande kan du alltid ringa någon annan på deras ganska långa lista) och få lite stöttning i delamningen. Om du vill och orkar, alltså. Amningshjälpen finns till även för dem som delammar – eller vill få hjälp i att sluta amma, för den delen.
      Ta hand om dig, hur det än blir och hur du än gör. Och grattis till lilla bebisen! 🙂

      1. Tack! 🙂 Jag ska samla lite kraft och kontakta en hjälpmamma, så svårt att veta vilken bara (har dock fått tips av en vän som fått bra hjälp). I mitt fall var det personal på amningsmottagningen på Akademiska som jag kände inte lyssnade tyvärr.

  3. Tack för en mycket bra blogg och ett riktigt bra inlägg.

    Jag har alltid tänkt att amning nog inte var något för mig men när det väl gällde och det började strula (akut kejsarsnitt, mjölk som rann till sent, hungrigt barn som gick ned alldeles för mycket osv) så kände jag en stark övertygelse att om jag ska sluta så ska jag iallafall själv välja att sluta, det ska inte bara bli så.

    Det är inte så lätt att gå från att känna intensiv ångest inför att amma till att känna sig bekväm med det. Tack och lov för bröstpump, ersättning, amningsmottagning men inte minst alla dina fantastiska inlägg!!! Jag lyckades gå från nästan ingen amning alls till helamning på lite mer än en vecka. Nu, två månader senare, längtar jag fortfarande efter att få delamma om några månader, men jag är iallafall bekväm med att amma.

    Jag tror ingen ger upp för lätt, men jag önskar all kunde få bra hjälp och möjligheten att fortsätta om det känns viktigt. Aldrig har jag varit så skör som veckorna efter förlossning.

    1. Hej!
      Varmt tack för din kommentar! Jag såg den inte förrän idag (och godkände den därför först idag). Vi har fått en till bebis i familjen och det har varit lite rörigt i huvudet och här hemma 😀
      Tack så mycket för dina rader! Wow, från nästan ingen amning alls till helamning på en vecka. Får jag fråga hur du gick till väga? Du behöver inte svara! Det är mest jag som vill öka på min kunskapsbank. Själv lyckades jag aldrig återgå till helamning med vårt första barn, trots att jag så innerligt ville. Idag hade det nog gått bättre. Kunskap betyder ju så ofantligt mycket ifråga om amning.
      Åh, jag önskar också att alla som vill kunde få rätt hjälp med amningen.

      1. Grattis till nytillskottet!

        Jag ammade ganska intensivt på BB så när mjölken väl rann till så var det mjölk överallt kändes det som, då var barnet nästan en vecka gammal. Samtidigt slog ångesten till och han tog bara ena bröstet. Jag pumpade så mycket jag mäktade med samtidigt som vi gav ersättning för att fylla ut. Under veckan prövade jag att amma lite varje dag och ökade försiktigt för att hålla ångesten borta. Efter ett besök på amningsmottagningen här i Malmö, så gick det bättre med taget (brösten blev så runda med tiden) och det gick efter några dagar att få honom mätt på bara amning. Det gick väldigt snabbt även om det kändes som världens längsta vecka… BB hade rekommenderat tillägg för viktens skull, önskar att jag fått en skriftlig plan för utfasning för jag kände mig helt vilse.

        Det tog några veckor för vikten att öka ordentligt. BVC var på vippen att rekommendera tillägg igen men vi löste det med tätare amningar. Nu är han 12 veckor, väger 7kg och jag börjar känna att amningen är ok, har brottats med överproduktion och svampinfektion. Jag känner att det varit värt varenda minut av ångest, tårar, maratonamningar och slit. 🙂 Och precis, kunskap är allt!

        1. Tack! 🙂
          Och varmt tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Vad härligt – och bra gjort, heja! – att det funkat allt bättre, men vad bra det hade varit om BB hade hjälpt dig mer konkret angående tillägget.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *