Nytt barn, ny amning

När vi fick vårt första barn för snart fyra år sedan visste jag att jag ville amma barnet. Amningen gick inte som jag hade velat och det har jag skrivit om i inläggen ”Det hade jag velat veta om amning” och ”Amningsförtvivlan och amningspress”.

Två år senare fick vi vårt nästa barn. Jag vill berätta min historia om hur amningen denna gång kom att fungera väldigt mycket bättre för oss. Jag påstår inte att vår historia är allmängiltig, men min förhoppning är att våra erfarenheter på något sätt ska kunna vara till stöd för blivande föräldrar som önskar att amma.

Varför det gick bättre med barn nummer två kan sammanfattas i: Vi var mer pålästa, vi visste var vi kunde söka experthjälp – och förstod vikten av att inte vänta med att söka hjälp.

Ett tag efter att jag hade lagt ned amningen av det första barnet kände jag en aversion mot hela ämnet amning. Jag var trött på gulliga bilder av ammande ungar och saliga mammor och less på det som jag uppfattade som en stundtals bristande förståelse för hur svårt, ja rent av omöjligt, det kan vara för vissa att amma.

Men så väcktes tanken om ytterligare ett barn i familjen. Och jag fann mig plötsligt plöja all upptänklig information om amning på nätet, från det som jag nu visste var tillförlitliga källor. Dessa tipsar jag om längst ned i inlägget ”Det hade jag velat veta om amning”.

På ett föräldraforum där jag var aktiv, sjalbarn.se, lusläste jag inlägg om amning från föräldrar som uppenbart kunde mycket i ämnet. Jag tror att det var där som jag, gravid igen, fick tipset om Amningshjälpens nystartade ”Amningskurs för blivande föräldrar”.

Jag närde vid det laget en intensiv önskan om att få byta ut de tidigare dåliga amningserfarenheterna mot nya, goda. Jag var samtidigt ruskigt nojig. Det var kanske något fel på min kropp, trots allt? Jag anmälde mig bums till amningskursen, hur som helst.

Kursen, fyra kurstillfällen om drygt två timmar vardera, var bra. Den gav grundläggande och superviktig information. Det var på kursen, om jag inte minns fel, som jag bland annat fick lära mig tecken på att barnets tag/grepp om bröstet inte är tillräckligt stort. Ett tecken, som jag hade noterat med första barnet men inte förstått, är att bröstvårtorna ser tillplattade eller sneda ut efter amning. Till exempel kan bröstvårtan se ut som ett läppstift, snedställd vid toppen. Då behöver man förmodligen jobba med lite justeringar för att få bebisen att ta ett större tag.

Det var också en enorm aha-upplevelse på kursen att få se hur otroligt pytteliten bebisens mage är de första dagarna, till en början bara stor som ett körsbär.

Amningskursen gav mig en knuff framåt, en portion självförtroende som jag verkligen behövde. Jag började förstå att det med största sannolikhet inte var något ”fel” på mig och det fanns goda chanser att amningen av det nya barnet skulle bli annorlunda.

På vår nya mödravårdscentral fick vi också, efter att jag nämnt mina negativa erfarenheter, prata med en särskilt amningsutbildad barnmorska under en timmes tid. Mötet tillförde ytterligare några användbara tips och ytterligare en dos självförtroende. Trots det kände jag fortfarande att jag inte riktigt begrep hur jag skulle göra vissa grejer på bästa sätt rent praktiskt – hur jag skulle hålla i barnet för att få till ett tillräckligt ”bra tag”, till exempel.

Bara några minuter gammal.
Bara några minuter gammal.

Så kom vårt andra barn. Han fick tillbringa sin första timme i livet ovanpå mig och tilläts att själva söka efter bröstet och använda alla sina instinkter för att börja amma för egen maskin, mer eller mindre (vi fick hjälpa honom lite). Det här är något som de flesta fullgångna och friska nyfödda tydligen gör, eller försöker göra, om de får chansen. Vi hade fått tips om det hela på amningskursen och du kan läsa mer i ämnet här. Förfarandet är på inget sätt avgörande för en god amningsstart, men kan tydligen underlätta, i alla fall. Det var riktigt coolt att se hur mycket som vår nyfödda son klarade – hur han sakta men säkert, som en målsökande robot i snigelfart, kravlade mot bröstet, gapade stort och sög tag.

Morgonen efter sonens födsel gick barnmorskorna på BB ronden för att kolla bland annat amningen. Vår tilldelade barnmorska, som jag hade dragit vår jobbiga amningshistoria för i korta drag, ”hjälpte till” genom att helt sonika öppna vår sons mun med fingret och trycka honom mot mitt bröst varpå lillen började suga.
”Se där, det här kommer att gå jättefint”, sa barnmorskan.
Jag förstod inte ens vad hon hade gjort, eller hur detta skulle kunna vara till hjälp för oss framöver.

När jag en stund senare, efter avslutad amning, påpekade att min bröstvårta nu var sned vid toppen och att det bekymrade mig, avbröt samma barnmorska mig.
”Nu ska vi inte hitta på saker”, sa hon.
Jag blängde på henne, fylld av ilska och förödmjukelse, och morrade lågt att jag inte ”hittade på” något.
”Äsch, det är bara så som jag uttrycker mig, det här kommer att gå jättebra, du ska inte oroa dig”, slätade hon glatt över.
Hon tyckte nog att hon var uppmuntrande.

”Nu åker vi hem”, sa jag till min sambo. Och det gjorde vi.

Under de första dagarna handmjölkade jag ut några extra mjölkdroppar efter amningarna, efter tips på amningskursen. Jag fick ut kanske någon tesked per gång. Att trycka ut mjölk mellan amningstillfällen under de första dagarna är i regel inte nödvändigt men kan skynda på mjölkproduktionen lite, om man känner behov av det. Mjölken kan man ge barnet på sked eller kopp. Eller slänga. Det är den intensiva stimulansen av brösten som är poängen i det här fallet, som jag förstår det, med ett friskt och fullgånget barn. För ju mer mjölk som flödar ut ur brösten, desto mer och snabbare fylls de på. Efterfrågan ger tillgång.

Dag tre tyckte jag att amningen trots allt gjorde ont. Inte superont, men tillräckligt för att väcka alla farhågor till liv om min förmåga att amma. Ledaren för vår amningskurs tog sig då tid att komma hem till oss och iaktta hur vi gjorde när vi ammade. Jag fick några bra tips, men framför allt fick jag pepp och en ny skjuts självförtroende, precis vad jag behövde.

I samma veva var det dags för återbesök på BB. Jag ringde BB och sa att skulle jag samtala med någon alls angående amning, så ville jag träffa en specialist från sjukhusets egen amningsmottagning.
Den person som jag talade med förstod.
”Personal som jobbar på amningsmottagningen håller i vissa av återbesöken. Man får ha lite tur, kanske, för att råka träffa just någon av dem. Jag ser till att ni får träffa en person som är jättebra på amning”, sa personen i luren.

Ett riktigt bra famntag.
Ett riktigt bra famntag för oss.

Och det fick vi. Vi mötte en mycket trevlig, inkännande och bestämd specialist på amning. Hon satte mig på en stol, placerade en kudde i mitt knä och visade mig ett bra famntag för barnet. Ena handen bakom hans rygg, för att föra honom intill mig och få en vinkel mellan huvud och bröst där hans näsa är fri och huvudet något bakåtlutat. Andra handen om rumpan. Där, i famnen, när min bröstvårta snuddade vid hans överläpp, triggades hans reflex att gapa.

När lillen gapade rejält tryckte jag honom ännu lite mer mot mig och lät honom greppa bröstet stort med munnen – och suga sig fast.

Det som hade varit så svårt tidigare kändes plötsligt mycket enklare! Det här var en position som, i alla fall för mig med mina bröst och min anatomi, kom att fungera jättebra. Se inlägget ”Bildserie: Bra position och stort tag” om du vill ha konkreta tips, steg för steg.

Precis som kunskapen om spädbarnets pyttelilla magsäck hade varit en teoretisk aha-grej för mig var detta med barnets läge vid bröstet min stora praktiska aha-upplevelse.

Med detta handgrepp ammade jag under lång tid. Ibland blev taget om bröstet ändå inte riktigt optimalt. Då kopplade jag loss lillen, som jag hade fått lära mig, justerade armar och händer och lät honom börja om. Bäst funkade det hela med en stadig amningskudde som jag hade hittat. Det är en variant som man spänner fast i midjan så att kudde och bebis inte kan glida iväg.

Att amma under de första månaderna var verkligen inte lätt alla gånger. Särskilt inte efter två månader, ungefär, när lillen plötsligt började ”konstra” vid bröstet och jag till en början varken visste ut eller in.

Det blev också ytterligare tre besök på amningsmottagningen inom loppet av ett år, en gång för att få mer hjälp med amningsställningar, en gång när jag hade åkt på en febrig mjölkstockning och en gång när amningen gjorde ont för att en mjölkgång hade täppts igen. Jag ringde även hjälpmammor, Amningshjälpens ideellt arbetande rådgivare, vid ett par-tre tillfällen.

Jag ville amma för att det verkade mysigt och fint. Och mysigt och fint har det verkligen varit denna gång, trots nyss nämnt strul. Allra bäst har det funkat efter de första tre-fyra månaderna. Efter det har allt flutit på mycket smidigare. När jag till slut fick kläm på att amma liggande, till exempel, blev livet enklare och jag fick till min förvåning riktigt gott om sömn på nätterna (ska tilläggas att lillen och jag sov och fortfarande sover bredvid varandra och att jag har lätt för att somna om).

Lillen helammades i sex månader. Han är vid snart två års ålder fortfarande förtjust i bröstet, särskilt när han är trött, vilket syns på den nytagna bild som illustrerar detta inlägg. Han får lägga av när det är dags. Jag har inte bråttom.

Om mina erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2

Mer om amning på babybaby.se:

Video om amningsteknik (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akuta tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (4 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Caroline: ”Så började vi helamma igen”

Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Empati kan inte ersätta amningskunskap
Amningsbilder som ljuger
Jag störde mig på ammande mammor

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947

Norah, om att amma 1973

Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om bebisar och sömn:

Video: Pilatesbolltricket! (3 min)
Sova med bebisen bra för amningen
Lista: Mina bästa söva barn-tips
Video: Söv bebis och få disken gjord på 4 minuter
Brev till Socialstyrelsen
Svar från Socialstyrelsen
Därför bär jag barn (egentligen)

Om amning i bärsele och bärsjal:

Allmänt:
Se hit! Så ammar du i bärsele och bärsjal
Video: Vardagstips vid amning i bärsjal och bärsele (3 min)

Trikåsjal, knyta/amma:
Video: Amma i trikåsjal (8 min)
Video: Knyta trikåsjal (6 min)
Bildserie: Knyta trikåsjal
Bildserie: Amma i trikåsjal

Vävd sjal, knyta/amma:
Video: Knyta och amma i vävd bärsjal (12 min)
Bildserie: Amma i vävd bärsjal
Video: Amma liten bebis i vävd bärsjal (6 min)

Vävd sjal + trikåsjal, amma:
Video: Amma bebis upprätt i bärsjal – och vad du gör när bebisen somnat (11 min)

Bärsele, använda/amma:
Video: Amma liten bebis i bärsele, inomhus och utomhus (10 min)
Bildserie: Amma i bärsele
Video: Amma i bärsele (4 min)
Video: Amning i sele vid amningsstrul (del 1)

Video: Amning i sele vid amningsstrul (del 2)
Video: En vanlig morgon (med sele, amning och ungar)
Video: Amma i bärsele i snö och kyla (3 min)

Ringsjal, amma:
Video: Amning i ringsjal (10 min)

Om att bära i bärsjal och bärsele:

20 skäl att bära en nyfödd

Våga sjala redan på BB!

Bära barn i sommar? Här är 10 heta tips

Bildextra: Bära bebis i många minusgrader

17 tips när du bär bebis i vinterkylan (och några amningstips)

Bildserie: Träna med bebis på magen!

Video: Bära barn på hösten i bärskydd (3 min)

Video: Flytta sovande barn från mage till rygg i bärsele (4 min)

Video: Fyra sätt att få upp barn i bärsele på ryggen (9 min)

Video: Ta ner barn från bärsele på ryggen (1 min)

Bildbomb: Barn i bärsjal
Bärsele eller bärsjal?
Varför bära barn?

 

4 reaktion på “Nytt barn, ny amning”

  1. Min första amninggsupplevelse liknar din väldigt mycket, och inför andra barnet kändes amningen bara ångestladdat. Jag var inte revanschsugen som du, bara knäckt 😉 men helt magiskt så har amningen funkat så bra med andra barnet! Inget barn är det andra likt och det jag lärt mig är att barnet kan vara riktigt duktig på att amma. Med lite hjälp från oss såklart 🙂 Det är verkligen helt fantastiskt hur bra nästa amning kunde gå, trots en misslyckad första amning. Kanske beror det på att man med andra barnet är bättre på att välja bland råden och vågar stå på sig lite mer? Denna gången styr min magkänsla och inte BVC-sköterskan!

    1. Tack för din kommentar! Så härligt att läsa att det funkade så mycket bättre med ditt andra barn!

      Ja, barn är verkligen olika. Och är det något man lär sig efter att ha varit förälder ett litet tag, tycker jag, så är det att våga sovra bland alla råd, rata de råd som inte passar en och ta till sig de bra. Och lita på den egna erfarenheten. Precis som du skriver.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *