Jag vill inte ha nån jävla banaaan! (utbrott från hungrig ammande mamma)

LIVET MED BEBIS. Vår bebis är två månader nu. Och i två månader har jag varit hungrig. Så känns det i alla fall.

”Jag vill inte ha nån jävla banaaan!” vrålade jag idag till min sambo på busshållplatsen utanför vårt hus medan vi väntade på bussen.

Våra barn såg chockade ut. Några på busshållplatsen vände sig om och stirrade.

Klockan var nära halv tre. Det var hett som tusan, luften stod still. Jag var vrålhungrig och ansåg att barnen nog var hungriga, de också, även om de nekade. Det lät så. Ni vet, när ingenting riktigt är bra och ingen är riktigt glad och röster börjar placera sig i gnissel-registret. Och man vet att alltihop, inklusive ens eget gnissel, förmodligen upphör bara man får lite mat.

Vi är sommarlovslediga hela sommaren i stan med fyra barn. Det äldsta är sju år.

Jag hade föreslagit att vi skulle äta någonstans. Sambon tyckte att det var för tidigt för middag. Dessutom, menade han, hade vi ätit en sen frukost och barnen hade ätit lite överblivna makaroner till lunch. Sambon tyckte att det var onödigt att äta så pass tidigt och dessutom för dyrt att äta ute, typ McDonalds.

Jag hade inte hunnit äta någon lunch alls utan endast fått i mig tre koppar kaffe och en skål mjölk med havrefras under dagen.

Min sambo föreslog att jag skulle stilla hungern med en banan. Det var då det slog slint för mig och jag började vråla.

”Jag har levt på bananer i två månader nu! Inte en till banan! Då kommer jag förvandlas till en apa”, sa jag.

Vi klev på bussen och jag förklarade för barnen att det var ok med mig. Att jag inte är arg på pappa.

Jag är irriterad, fast det sa jag inte till barnen, över att vi inte har bättre ordning på mat och måltider. Med bättre planering skulle vi ha färre dagar med hungergnissel. Jag borde lyssna igen på mitt eget poddavsnitt där jag intervjuar en barndietist, Sara Ask, om smart matlogistik i barnfamiljen. Avsnittet heter Makaronträsket och finns på Itunes.

Mest av allt är jag bara hungrig, förklarade jag för barnen. Och trött på bananer. Och så skrattade vi, min sambo och jag. Det lugnade barnen, som såg lättade ut.

Det hela slutade med att vi käkade på McDonalds tjugo minuter senare. Jag slukade min mat trots att den inte var särskild god. Barnen åt med god aptit också. Sen var alla glada och samarbetsvilliga.

Denna hunger, alltså. Min sambo brukar skoja om att han ska trycka en t-shirt åt mig med texten ”I’m still hungry”. För det är tydligen vad jag säger varje kväll.

På söndagsmiddag hos mamma är det lite bättre. Trerättersmiddag och en mormor som förstår vikten av att mata små (och stora) t-rexar i tid. Är maten inte klar finns grönsaker att knapra på. Men när middagen väl är på bordet har barnen ätit klart på fem-tio minuter. Vi har inga hårda principer om att sitta kvar vid bordet – vill de inte äta mer är det ok att gå och leka.

Och så får något barn för sig att hamra med en leksaksslägga på mormors piano medan ett annat ställer sig och vinglar på en stol på balkongen, oroande nära räcket. Vi vuxna turas om att studsa upp, avleda, hjälpa och fixa. Jag glömmer bort att ta en andra portion. Och så åker vi hem sent på kvällen och jag konstaterar att jag är ”still hungry”. Trots trerättersmiddag.

Och det är inte lätt att peta i sig något när man kommit hem från mormor med en gäng trötta eller sovande barn och bebisen kanske vaknat till och det enda som säkert får honom att somna om är att lägga honom på min arm i sängen och amma honom till sömns i mörkret.

Lagd mamma ligger. Även med kurrande mage.

Är det amningen som orsakar hungern? En sak är säker: Det är inte lätt att göra sig mat när mycket av dagarna ägnas åt småbarn, med eller utan amning. Dessutom är jag lite för nonchalant med mig själv. Jag blir uppslukad av saker jag vill göra, eller bör göra. ”Jag ska bara…”. Och så ignorerar jag att det knorrar i magen. Att fylla barnens magar med något som är ok ur näringssynpunkt har alltid första prioritet (förutom när det blir panikbesök till McDonalds, då). För egen del prioriterar jag även sådant som att gå på toa, tvätta mig och ta på mig rena kläder.

Att bära och amma i bärsjal eller bärsele underlättar mycket i vår vardag. Men att hålla på och greja med matlagning blir lite knepigt då. Dels vill man ju inte göra något som kan skålla bebisen, dels vaknar den lille lätt från sina långa sjal-sovstunder om det blir för mycket slamrande och grejande.

Att lägga bebisen i en säng eller i en barnvagn – som en nära släkting tycker vi borde göra – och därefter äta i lugn och ro är bara att glömma. Han vaknar oftast efter en kort stund. Och så har man en grinig bebis som bara vill somna om igen men som behöver hjälp med det. Stressen att veta att bebisen kan vakna i vagnen när som helst… Nä, då föredrar jag att bära och kunna söva om vid minsta pip. Med lite gung eller med bröstet.

Sambon har huvudansvaret för 3-åring, 5-åring och 7-åring och jag har huvudansvar för bebisen och hjälper till med allmänna sysslor i hushållet som bara måste göras. Och så äter jag bananer. Slevar yougurt direkt ur burken. Plockar i mig rester från gårdagen från kylskåpet. Dricker kaffe. Dricker juice ur paketet på stående fot, om det är så lyxigt att vi råkar ha juice hemma.

Det är inte synd om mig. Vi har mat på bordet och kan bli mätta om vi vill, så är det inte för alla. Men hungrig är jag mer eller mindre jämt. Och när jag är rejält hungrig blir jag ingen bra förälder. Jag blir sur. Och i värsta fall en galen vrålande t-rex på Hornsgatan, tydligen.

Tre koppar kaffe och en skål mjölk med havrefras är liksom inte en fullgod dagsdiet och hela kostcirkeln. Inte ens om man toppar det med två-tre bananer.

Tips, någon? Vad stillar den bottenlösa hungern och som är lätt att ha på lager, som inte blir otjänligt på nolltid och som inte kostar jättemycket pengar? Och som inte smular och kladdar alltför mycket när man käkar med bebis i famnen?

Och är det någon som känner igen sig? Skriv gärna en rad.

Några till föräldrafunderingar, lästips:

Att få barn är att vara i undantagstillstånd   

10 saker jag hade velat säga till mig själv innan jag fick mitt första barn  

23 reaktioner på ”Jag vill inte ha nån jävla banaaan! (utbrott från hungrig ammande mamma)”

  1. Har själv en snart 3 månaders och en 2.5 åring så känner igen mig. Har lånat äldre dotterns haklapp några gånger för att skydda bebis i selen från att få för mycket mat på sig. Eller så turas vi om att äta så pappa får gå runt med bebisen en stund och jag får i mig mat. Brukar få i mig 3 mål om dagen men i perioder kan min bebis sitta själv några minuter också (lyx). Prioriterar dock mat så då är det lättare att få i mig det jag behöver.

    1. Tack för svar, Maria! ? Här turas vi också om att hålla bebisen så den andre får äta. Men vissa dagar… går det inte ?. Det där med att sitta själv, där sa du nåt. Det blir ju lättare när bebisen kan sitta med lite stöd i en barnstol och vara med vid köksbordet. Och så kanske vi borde skaffa en babysitter igen. Vi slängde ut vår efter senaste bebistiden. Vi snubblade över den om nätterna o höll på att slå oss halvt fördärvade några gånger…

  2. Känner igen mig! Vår yngsta är 3 månader, vi äter rätt regelbundet eftersom treåringen behöver det så på så sätt går det ganska bra. Vi har sagt att vi ska försöka ta med mat istället för att köpa ute i år och det har gått ganska bra, mackor, frukt, pastasallad och kall korv till treåringen ? På kvällarna parkerar vi oss i gillestugan (svalt) kollar på Netflix och äter kvällsmellanmål för annars är jag hungrig när vi lägger oss. Då kan Göte amma och somna i min eller i sin pappas famn när han också är mätt och belåten. Fröknäcke kanske kan vara gott att ha med i burk? Fruktsallad istället för bara banan eller en smoothie med is i så kanske den håller sig?

    Måste bara säga att jag är så tacksam för sin blogg. Med mitt första barn fungerade inte amningen men den här gången har det gått bra vilket jag är så glad över! Jag har kollat mycket här inne och när jag var på amningsmottagning så tipsade hon om en av dina filmer ?

    1. Hej! Tack för dina rader om bloggen! De värmer. ? Fröknäcke låter jättegott och mättande och i min smak. Tack för tipset!!

        1. Om du gillar ägg, koka en laddning om dagen och skala alla och ha i en burk i kylen! Bara att nypa ett och äta i tre tuggor. Jag hade ett tag bananer liggandes i sängen för det där nattsuget. Och en tetra fruktsoppa när avgrundshungern slog till vid 03-04 efter nattmaratonätarens långpass. ?

  3. I FEEL YOU! Här ätit såna fruktansvärda mängder banan sen jag fick barn för 8 månader sen. I början flera stycken varje natt när hon vägrade sova och så hela följande dag förstås. Banan banan banan. Och mackor. Och kalla pannkakor. Och kall pizza. Piroger borde ju vara ypperligt om nu någon har tid och ork med att laga sånt pillerill. Mvh en till hungerzilla

    1. Haha, det har blivit en del kalla pannkakor här med ?. Och kall pizza. Barnen åt pannkakor till sen frukost för någon timme sen. Så min lunch blir antagligen kalla pannkakor idag också.

  4. Hmm… blir nog en hel del proteinstänger här, alltför dyrt och innehåller väl en del tillsatser men när kroppen skriker efter något mättande är det snabbt. Också grovt bröd med leverpastej, för aldrig har man tid att börja skiva ost eller annat mättande på smörgås. Kanske äggsmörgås med majonnäs skulle hålla en mätt också längre stund. Banan är ju nog så lätt att kasta i sig med sjalbebis 🙂 Gick ner 10 kg från min ursprungsvikt med första barnet…

    1. Åh, grovt bröd med leverpastej – gott! Och packat med energi. Häromkvällen åt jag leverpastej direkt ur förpackningen *rodnar*. Hade bebis i sjal, det var sent på kvällen och magen vrålade av hunger ?. Jag tycker heller aldrig att jag har tid att hyvla ost.
      Kul att du hörde av dig, tack för din kommentar!

  5. Alltså Åh, jag skulle nästan kunna gråta av igenkänning. Jag har aldrig varit så hungrig som jag varit sen jag gick barn. Redan under första graviditeten blev det jobbigt att behöva äta så himla ofta. Sen fick vi en bäbis som aldrig var nöjd + jag helammade. Även senare när hon blev lite större hade jag svårt att få i mig mat. Var så stressad och prio då var att få i henne mat. Sen blev jag gravid igen med 10 veckors illamående och nedsatt aptit därefter. Äter nästan aldrig lunch och har ingen lust med kvällsmat heller för det mesta. Just nu är det så varmt så jag får ännu sämre aptit + att både jag och maken är så fruktansvärt less på att hitta på nåt att äta vareviga dag. Får inte till det med att planera heller pga inte sugen på nåt när vi väl ska laga 🙁 som tur är brukar vi iaf äta gröt till frukost. Sen blir det just nu alldeles för många nutellamackor :/ känns som en ond spiral som måste brytas på nåt sätt. Få tillbaka aptiten och lusten för mat igen. Mitt bästa tips är väl smoothie. Går att få i en hel del näring plus bra när man ammar.

    1. Grattis till ny bebis!! ? För det var nyligen, eller hur? ❤
      Smoothie är bra grejer. Tack för påminnelsen! Jag älskar mina smoothies med tukisk yogurt, frukt, bär och lite kokosolja. Har inte gjort smoothie på ett tag, ska nog göra en rejäl laddning om jag får upp bebis på ryggen strax! ?

  6. Åh vad jag känner igen mig! Jag tror amningen orsakar min stora hunger, särskilt när bebisen var liten och jag helammande. Jag ammar fortfarande 15 månader senare, och känner mig absolut hungrigare än vanligt men jag tror min kropp vant sig vid en högre energiåtgång iom amningen.
    Sen det där med måltiderna med barn, i mitt fall en helvild ettåring! Nu har vi bara ett barn, men det är nog för min lättstressade personlighet. Att sitta i lugn och ro och äta en måltid finns inte på kartan. Sen ska vi inte tala om själva tillagningen av maten, som ofta görs under tidspress med ett barn som går bananas med allt. Och efter maten när allt ska städas upp, med mat över hela bordet, köket och på barnet. Jag vet att jag väl borde ”ta det lugnt” (min man är bra på det) men jag tycker att just måltiderna varit den största stressen med att vara förälder. Så banalt ändå, och ändå så otroligt jobbigt då mat är ett grundläggande behov och man är van sen innan att kunna äta i lugn och ro. Sen att man är så otroligt hungrig när man ammar och att man vill få i sitt barn näringsrik mat flera gånger per dag gör det inte lättare.

    På tal om mat, så har jag faktiskt tänkt ta upp med dig om du nån gång vill blogga om den aspekten om amning – maten! Hälsan helt enkelt, hur kroppen reagerar på amning, vad man bör äta, hur mycket, behöver man vila mer? Osv. Sånt som kan upplevas utmattande och kanske gör att många slutar amma? Det tar ju mycket på kroppen. (Att amning ger massa positivt är för mig redan givet!) Jag känner det nästan som att det är en idrottsprestation, och numera kan jag ibland känna under själva amningen att energin bokstavligen rinner ur mig.

    Jag har inte många bra snack-tips då jag är rätt dålig på det själv, men skulle säga; tänk ordentlig mat! Ordentlig frukost, lunch och middag i den mån det går. Sen minst ett mellanmål mellan måltiderna. Att ha kokta ägg i kylen tycker jag är bra, man kan koka många på en gång. Frukt är bra men mättar inte så mycket (fastnar lätt själv i bananträsket, men jag gillar iofs banan väldigt mycket). Rågbröd, nötter! Har man inte tid att koka gröt så ta müsli eller havregryn med mjölk (eller växtbaserad mjölk) och kanske blanda i alla fröer, nötter och frukt du har tillgängligt. Mycket fett är bra när man ammar! Fyll på så ofta du kommer åt. Och tänk på att tänderna kan ta skada av småätande så borsta noga 😉

    1. Hej! ?
      Tack för kommentar och bra tips!
      Ja, vad som händer med kroppen vid amning skulle jag också vilja veta mer om. Hur uttorkad måste jag själv bli innan det får effekt på min mjölkmängd, t ex? Jag ser och hör människor påstå att det är viktigt att dricka mycket när det är varmt så att mjölkproduktionen inte påverkas negativt. Men jag undrar hur mycket som är fakta där. Är jag ordentligt uttorkad stämmer det säkert. Men om jag bara har lite vätskebrist, blir det någon skillnad då? Vore intressant att veta från pålitliga källor, tycker jag!
      Ordentlig mat flera ggr om dagen känns som en hägring med fyra ungar, men jag försöker få ”riktig” mat åtminstone en gång per dag ?.
      Igen, tack för bra tips och för att du tog dig tid att skriva! Allt gott i sommarvärmen och välkommen att besöka bloggen igen om du vill framöver! /Lisen

      1. Ja, det skulle verkligen vara intressant att veta hur kroppen påverkas av amning och särskilt om det där med vätskebrist. Tror ju att det mest är vi som ammar som påverkas av att äta och dricka lite för dåligt, barnet får nog i sig vad det behöver. Man blir lite nyfiken på om det t ex finns forskning på hur kroppen påverkas (det finns ju flera fördelar med amning t ex minskad risk för cancer och ett oxytocin-påslag som bl.a. är bra för sömnen och minskar stress, för mig i alla fall). Har en känsla av att om det var män som ammade skulle de behandlas som kungar och inte behöva lyfta ett finger! 😉 Och kanske få gratis mat av samhället, haha. Vi kvinnor får istället stå ut med frågor om när vi ska sluta amma och kommentarer om att vi ammar för mycket, eller inte ammar alls osv.

  7. Mina bästa tips är kokta ägg i kylen som flera andra tipsat om, men också att fixa en ordentlig macka innan jag går och lägger mig på kvällen och lägga i kylen. Bara att ta i farten vid lämpligt nattblöjbyte/-amning och käka som tidig frukost för att slippa avgrundshungern de tidiga morgontimmarna när man är klistrad vid bebis. Klarar sig ju dessutom ett par timmar i rumstemperatur om man råkar slockna ifrån den 🙂 Började med detta under graviditeten när jag vaknade VRÅLhungrig varje natt vid fyra…

    När vi väl lagar mat försöker vi också göra matlådor åt mig så att jag bara kan slänga in i mikron dagen efter.

  8. Jag var less på att äta redan innan bebis kom ut! Bananer AVSKYR jag om de inte är skivade…

    Jag tappade jättemycket i vikt för att jag prioriterade sömn, hygien och såklart bebis. Åt upp mig på digistive, skorpor, diverse pålägg och brie när bebisen gick att lägga ned mer än en två minuter… Såg till så att ett äpple fanns på nattduksbordet varje natt. Blir lätt mycket kakor och godis, det har jag varit lite irriterad över för att det känns som man tar massa plats från bra mättande mat… Samtidigt kändes råden från bvc kring mat när man ammar som ett skämt. Hungern ger ju sig inte förrän efter mat OCH en godispåse… ?

    1. Haha! För min del blir det mycket glass just nu! Helst 2 mjukglassar på raken ?. ”Glass är också mat” är mitt motto. Sen häver jag gärna i mig söt fruktyogurt på stående fot också. Det är som glass, fast i flytande form ?.
      Tack så mycket för din kommentar! /Lisen

      1. Haha ja just det glassen! Jag anser också att den är del av en balanserad kost.
        Jag började med en klick fruktyoghurt i den vanliga yoghurten under graviditeten och kände nu 5 mån efter förlossning att det var dags att sluta då det blivit fruktyoghurt med en klick vanlig… ? men absolut mättande!
        Känner lite att det finns en marknad för mellanmål riktade till ammande. Lite som proteinprodukterna som boomat bland träningsfolk mfl ?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *