AMNING, MAT (TEXT OCH VIDEO). I det intilliggande blogginlägget Att börja ge fast föda – och fortsätta amma finns tips om amningsfrämjande matintroduktion, alltså hur du kan tänka kring maten om du gärna vill fortsätta amma ett tag till, jämte den fasta födan.
I det här blogginlägget kommer tips i text och video kring hur du – om du vill och om det passar ditt barn – kan göra under matintroduktionen för få avslappnade matsituationer. Tipsen här är mina egna, utifrån min erfarenhet, med insprängda expertkommentarer från två BVC-sköterskor.
Trevliga och avslappnade måltider leder ju ofta till lite mer mat i magen på de små (och oss stora för den delen!). Har man en liten – här räcker jag själv upp handen – som älskar tutten och som man gärna skulle vilja peta i liiite mer fast föda om det går… ja, då kan en del av de här tipsen kanske vara intressanta. Tipsen inkluderar också en särskild punkt om järnet i maten.
En video blir det också. Nu kör vi!
11 tips för matglada måltider:
1. Låt barnet äta själv (BLW)
Vi har sedan barn nummer två (de är fyra nu) i huvudsak inte matat barnen. Istället har de från starten fått plocka med lagom stora och lagom mjuka matbitar och med tiden börjat äta på egen hand. Det här sättet att erbjuda mat kallas ibland för BLW och är du nyfiken, läs mer här, på BLW-sidan. Man låter barnet utforska maten i sin egen takt och fortsätter att erbjuda barnet bröstmjölk eller ersättning, ofta under en ganska lång övergångsperiod.
Jag upplever att våra barn gillat att äta på det här sättet. Måltiderna, tycker jag, blir mer avslappnade både för barnet och oss vuxna eftersom vi slipper sitta och mata, samtidigt som barnet får äta i lugn och ro. Jag tycker också om att detta gör det möjligt för alla att äta samtidigt.
VIDEO: Så här har det ofta sett ut hos oss det senaste halvåret, vid matbordet:
Läs gärna här om säkerhetsaspekter när barnet äter självt. Det kan vara saker som att runda bitar som korv, banan eller vindruvor alltid ska delas på mitten eller på längden. Kim Engqvist, distriktssköterska som jobbar på BVC, ger ett par generella råd:
”Det är viktigt att alltid ha uppsikt när barnet äter självt. Det är även viktigt att barnet alltid sitter ned, och så stilla som möjligt. Vår ena satte illa i halsen när han hoppade i stolen. Det vill man inte vara med om!”
Om ni ser videon ovan, där min plutt äter, lägger ni kanske märke till att han kväljs och hostar till vid några tillfällen. Det är inget ovanligt – helt normalt, faktiskt, säger Kim Engqvist.
”När barnen får bitar av mat reagerar de ofta genom att kvälja. Det är helt normalt att de gör så. Alla barn sätter också lite i halsen i början, men de reder oftast upp det själva. Så länge de kväljer och/eller hostar brukar det inte vara någon fara. Det är när barnen sätter i halsen och inte kan hosta eller kvälja man snabbt behöver hjälpa dem att få loss det som fastnat.”
En del barn föredrar kanske att matas, andra att äta själva. Barn är olika. Men det här kan vara värt att pröva!
Och att gå en första hjälpen-kurs när man fått barn är ingen dum idé – oavsett hur barnet matas. För barnets skull men även för ens egen trygghet!
2. Ät tillsammans
Att man äter ihop, oavsett om barnet matas eller äter självt, är överlag en bra grej. Bland annat Rikshandboken, BVC:s handbok, tar upp detta i sin text om matintroduktion. För egen del upplever jag att mitt barn äter mer om vi är flera runt bordet samtidigt.
Kim Engqvist som jobbar på BVC brukar också tipsa om detta.
”Ja, jag brukar ge rådet att äta ihop. Om barnet vill får hen gärna pilla med maten, känna på den och smaka lite själv. Att låta måltiden bli något kul och trevligt är viktigt.”
3. Var liberal med regler och ”måsten”
Har vårt barn velat avsluta måltiden sittande på golvet mitt i allt matspill har han fått göra det – bara han sitter still och vi kan ha uppsikt. Är han inte hungrig när andra ska äta är det okej. Vi kan testa igen om en halvtimme.
Jag upplever att det blir mer mat i magen och mindre stress om skalar bort onödiga regler och måsten (vad som är nödvändigt och onödigt får man såklart avgöra själv!). Bordsskick och dylikt lär barnen sig tids nog, tänker jag. Om inte förr så på förskolan.
4. Låt måltiderna få ta tid
Barnet verkar kanske färdigt efter några pyttesmå bitar. Men det kan vara så att barnet vill få lite gos och kanske en skvätt bröstmjölk – för att sedan återuppta ätandet igen.
5. Gnäll inte vid matkastning
Försök att inte visa irritation om barnet kastar mat på golvet. Ja, det är ett evinnerligt städande. Men alla små barn verkar kasta mat på golvet under en viss period enligt någon inbyggd programmering. De slutar till slut.
6. Ta bort haklappar?
Vårt barn dissar allt vad haklappar heter numera, oavsett typ. Istället för att bråka låter jag honom äta och kladda. Sedan får tröjan åka av och rengöras. Jag hade ju ändå behövt rengöra en haklapp, då kan jag lika gärna skölja av en kladdig t-shirt. Barnet blir nöjdare, äter bättre och jag får inte särskilt mycket merarbete.
7. Erbjud annan stol vid behov
Jag har märkt att vår lille vissa dagar verkligen inte vill sitta fast i sin Antilop-stol från Ikea. Kanske vill han inte vara fastspänd, kanske vill han vara närmare oss andra, kanske vill han bara vara lite friare än stolen tillåter.
Sådana dagar får han sitta på en Tripp-trapp-stol istället, en sådan där stol med trappsteg. Det finns ingen anordning som håller fast honom i våra Tripp-trapp-stolar (jag tror att en del av dem har något slags sele/rem, det har inte våra), så man får hålla lite bättre koll på honom så att han inte rasar i golvet eller hoppar upp och ner i stolen medan han äter. Men han äter oftast mycket mer om han får välja stol själv och vi inte försöker tvinga honom till något.
Det här tipset gäller lite större bebisar/barn – en liten plutt behöver mer stöd än en Tripp-trapp-stol eller liknande kan ge.
8. Ha barnet i knät
Ibland vill ens barn helt enkelt inte sitta ensamt och äta, det är i alla fall erfarenheten i vår familj. I famnen kan matlusten dock plötsligt öka. Obs, tänk på att du bör kunna ha uppsikt över barnets ansikte ifall något skulle hamna snett i halsen.
9. En sked och två gafflar
När vårt barn äter vill han jonglera själv med flera bestick samtidigt. Fråga mig inte varför, men han äter med betydligt större entusiasm när han får göra det. Om en gaffel råkar åka i golvet måste vi ofta plocka upp den innan han kan tänka sig att fortsätta äta.
Äta med händerna får han naturligtvis också om han vill det. Han brukar varva mellan händer och bestick.
10. Järnet!
Det är viktigt att små barn får i sig tillräckligt med järn. Det upplyser BVC föräldrar om, till exempel. För att minska risken för järnbrist –och ens egen eventuella stress kring det vid måltiderna – är det bra att se till att man har ett antal livsmedel att erbjuda som innehåller gott om järn. Om man, som vi, har ett barn som ännu inte är värsta matvraket blir det extra angeläget att maten som äts innehåller järn, tänker jag.
Kim Engqvist som är BHV-sköterska i Stockholm (eller BVC-sköterska som många av oss säger i vardagligt tal), tycker att det är en viktig poäng.
”Det är viktigt med järnet! Men för att ge extra järn behöver man ju inte nödvändigtvis ge hela måltider från sexmånadersdagen, eller ge köpegröt.”
Man kan ge kött, paltbröd, järnrika grönsaker och liknande – och järnberikad barnmat från livsmedelsbutikerna, om man vill. Det ena behöver inte utesluta det andra.
Själva här hemma smular vi ned järnrikt paltbröd i havregrynsgröten på morgonen (med en skvätt bröstmjölk i, inte komjölk, för att maximera järnupptaget) och erbjuder barnet leverpastej eller en bit blodpudding dagligen.
Det finns en bok med kunniga råd kring bland annat detta av barndietisten Sara Ask, som ger vägledning om mat till både bebisar och större barn. Hon har även mängder av vegotips till den som är intresserad av det. Rekommenderas!
Distriktssköterskan Kim Engqvist på BVC flikar in:
”Och är man vegan rekommenderas hjälp från dietist när man börjar med matintroduktion. Det är för att kosten ska bli så näringsrik och bra som möjligt för bebisen.”
Nina Verazain passar på att tipsa om att maten överlag gärna får vara näringstät – särskilt om barnet ännu inte äter så mycket.
”Om barnet inte får i sig så mycket kan man fokusera på att ge mat med protein och bra fetter, som äkta smör och kokosolja. Och undvika snabba kolhydrater. Man kan också tillsätta fett i maten för att maten ska mätta bättre.”
Oroar du dig över att ditt barn eventuellt skulle ha låga järnnivåer, prata med BVC. Där kan sjuksköterskan göra en bedömning och vid behov skicka remiss till en barnmottagning som i sin tur kan ta ställning till om särskilda blodprover ska tas. Sådana prover gjorde vi häromdagen med vår plutt på 15 månader efter att en akutläkare tyckt att hans värden varit lite låga under en pågående infektion. Men lillen har fina järnvärden, visade det sig på barnmottagningen.
11. Erbjud god mat
Vi vuxna tänker kanske inte alltid på att barnen, liksom vi vuxna, äter mer ju godare maten är.
”Bebisburkmat är inte alltid så gott”, säger barnsjuksköterskan Nina Verzain.
Istället för att truga med en burk som barnet är måttligt intresserat av kan det vara bättre att prova med något annat – kanske något som man själv tycker är smaskens, från det egna matbordet. På Livsmedelsverkets sida finns massor med information om mat till bebisar och småbarn.
Läs även: Att börja ge fast föda – och fortsätta amma! Där får du tips kring hur du behåller amningen länge, om du vill det. Där finns även länkar till annan intressant läsning samt till myndigheternas rekommendationer kring amning och mat.
Vilken urgullig video! Tack för detta uppmuntrande inlägg med bra info 🙂
Tack, själv, för att du skrev detta! ?❤ /Lisen