Lista: Det önskar jag att vårdpersonal visste om amning

AMNING. ”Detta önskar jag att vårpersonal visste om amning”. Så skrev Marit Olanders, författare till Amning i vardagen och tidigare mångårig hjälpmamma i Amningshjälpen, på sin privata Facebooksida häromdagen.

Svaren från Facebookvännerna vällde in. Och här har jag fått lov att återge svaren (i urval av mig, några är något redigerade).

Här följer svaren som Marit Olanders fick:

☘️Att man kan samla mjölk från sista veckorna i graviditeten för att ge till bebisen när hen föds om tilläggsmatning behövs.

☘️ Att Cottermans handgrepp finns och kan användas istället för amningsnapp, exempelvis när brösten är spända vid mjölkstas i början.

☘️ Grundläggande kunskaper om mjölkbildning, att efterfrågan styr tillgången.

☘️ Hur man skapar förutsättningar för en bra start, att man kan ge droppar råmjölk på tesked före amning för att ge barnet ork att suga.

☘️ Att det kan se bra ut när barnet ammar men ändå inte kännas bra och därmed inte heller är bra.

☘️ Att de kan mer om hur man fixar ett ”bra tag” när det blivit fel.

☘️ Barnets hungersignaler och hur barnet kan ta ett tillräckligt stort tag om bröstet – och kunna undervisa i det.

☘️ Att skrik är en sen hungersignal. Bebisar ska inte behöva skrika för att visa att de vill amma, skriker de har de fått vänta för länge.

☘️ Hur svårt det kan vara att sluta med amningsnapp när man väl börjat. Och att den kan ge nya problem. Och att den därför inte bör vara förstahandslösningen utan tas till först efter att alla andra lösningar testats.

☘️ Att tätare amningstillfällen kan vara ett alternativ till att ge tillägg.

☘️ Att det går bra att trösta med bröstet och att bröstmjölken fortsätter vara näringsrik under hela amningsperioden.

☘️ Att barn som vill amma ofta i allmänhet har mycket goda skäl för det. Och att ammande barn är jättedåliga på klockan och således inte alls bryr sig om hur lång tid det har gått sedan sist.

☘️ Att vårdpersonal inte ska ta i andras bebisar och bröst utan istället förklara med ord (och gärna med tygbröst, red:s anm.).

Virkat bröst, gjort av @skaparaten på Instagram.

☘️ Att även rutinerade ammare kan få krångel med ny bebis, till exempel om miljön runt om blir för stressig.

☘️ Hur stress, oro och brist på tillit påverkar amningen och verktyg att hantera det och att det är lika viktigt att förbereda sig inför amningen som inför förlossningen.

☘️ Att det behövs stöd vid pumpning lika väl som vid amning och att det visst kan gå att pumpa som enda föda första halvåret.

☘️ Att amning kräver att bebis lyfter tungan mot gommen och kort tungband därmed inte kan bedömas på huruvida tungan kan räckas ut.

☘️ Att det är normalt att amma i flera år. Att det finns en hel del mediciner som är okej att amma på och att vårdpersonal därmed hellre ska föreslå en sådan än att ha åsikter om att man ska sluta amma.

☘️ Att det går att helamma tvillingar om mamman vill.

☘️ Att all amning är bra för barn och mamma – oavsett om det är helamning eller bara lite ammning enstaka minuter per dygn.

☘️ Att amning på natten inte är något dåligt som måste avslutas om mor och barn trivs med det. Oavsett ålder på barnet.

☘️ Att samsovning underlättar amningen för en trött mamma.

☘️ Om möjligheten att använda tillmatningsset istället för flaska om tilläggsmatning behövs.

☘️ Att man kan amma från ett bröst.

☘️ Att mamman kan uppleva och uttrycka problem med amningen och vara trött, sliten, ledsen men ändå inte vilja avsluta amningen utan få stöd i hur amningen kan fås att fungera istället.

☘️ Att de slutar sprida myter. Till exempel om bröstmjölkens kvalitet, tillväxthämmande, att lök ger barnet gaser och så vidare.

☘️ Att de slutar beskylla amning för precis allt! Låg vikt/hög vikt/magont/sömn/tänder/solförmörkelsen och allt annat strunt en hört. Att de gärna ger råd om amningsteknik och stöttar med självförtroendehöjande råd istället för att förskriva ersättning så fort en kurva avviker minsta lilla.

☘️ Att det faktum att en kvinna ammar faktiskt inte alls är en inbjudan till icke underbyggda, icke ombedda råd och vädrande av personliga åsikter om amning.

☘️ Att om ett barn inte äter vanlig mat utan mest vill amma så är inte en vettig lösning att ta bort det barnet faktiskt äter.

☘️ Att amning kan främja lugnet i barnet inför att på ett positivt och avspänt sätt även börja äta annat. Det kan gå hur bra som helst parallellt.

Psst, Marit Olanders, varför skrev du som gjorde på Facebook, ”Detta önskar jag att vårdpersonal visste om amning”?

Marit Olanders, porträttbild utomhus
Foto: Patrik Johansson.

”Därför att vårdpersonal har en nyckelroll för att få amningen att fungera för nyblivna föräldrar och barn. Det är ett lotteri om man hamnar hos någon som kan amning eller ej, och det saknas ett samlat grepp om amningsfrågan i många regioner, kanske alla. Det är ofta upp till enskilda vårdanställda att fortbilda sig inom amning. Det är talande att på 1177:s webb finns presentation av alla de stora organsystemen i kroppen – utom brösten.”

”Jag får också signaler om att barnmatsföretagen gör vad de kan för att ingjuta tvivel på amningen hos vårdpersonal, exempelvis på BVC, som i sin tur riskerar föra vidare felaktiga råd och rekommendationer till familjerna.”

Läs- och lyssningstips:

Podd: Corona, amning: Så får du snits på amningen när vården är pressad (bra och lättbegriplig info om amning i början, inte bara om corona, obs!)

Lista: De 5 mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)

Amningsexperten: ”Glöm inte brösten vid tilläggsmatning” 

Måste man vara avslappnad för att amningen ska funka?

Video: 40 tips vid amningsstrejk (15 min)

Amning i vardagen, enkel och lättbegriplig handbok om amning för föräldrar och blivande föräldrar, skriven av Marit Olanders

Amning i nöd och lust, också lättillgänglig bok för blivande föräldrar/föräldrar om amning, skriven av hjälpmamman Lin Dalén som driver mycket läsvärda amningssidan Sagogrynet.

6 reaktioner på ”Lista: Det önskar jag att vårdpersonal visste om amning”

  1. Jag är glad för att vårdpersonalen HADE kunskap om vikten av rätt tag, hur ett felaktigt tag ser ut och hur man kan göra för att det ska bli bättre.

  2. Jag önskar de hade mer tålamod och tillit till barnets förmåga att lära sig amma. Min bebis hade svårt med tålamodet och att ta tag och hålla det, vårdpersonalen ville bara trycka in bröstet i hennes mun och detta fungerade ju inte alls utan gjorde bara min dotter mer stressad.

    En läkare påstod också att mina bröstvårtor skulle behöva amningsnapp pga dess form – vilket är helt falskt, nu när hon lärt sig tekniken med stort tag är det inga problem alls.

    De stressade också väldigt kring mitt barns långsamma viktuppgång, detta då de missade att ta fram en justerad födselvikt som referensram – fick flera liter dropp under förlossningen; vilket gör att barnets första vägning blir för hög då barnet fått i sig massor av vätska. Att mäta barnets vikt ett dygn senare ger en sann vikt på barnet vilket är betydligt mer rättvist att jämföra viktförändring mot.

    1. Vad tråkigt med allt detta! Jag tror de brister i tålamod helt enkelt för att de brister i kunskaper (ofta, i alla fall). Fanns mer gedigen kunskap – och tid! – skulle sjukvårdspersonal inte behöva stressa på detta sätt som du beskriver, tror jag. De skulle också vara försiktigare med att rekommendera amningsnappar. Hoppas att amningen funkat för er efter detta som du beskriver ❤️. Med varma hälsningar från Lisen

  3. Jag önskar att jag sluppit kommentarer om mina bröstvårtor – de amningsrådgivare som jag träffat efter att vi lämnade BB har inte sett några problem med dem.
    Men framför allt önskar jag att det hade funnits mer kunskap om kort tungband. På grund av ren tur hade vi en erfaren barnskötare som noterade att vår son såg ut att ha kort tungband (barnläkaren som undersökt honom tidigare hade missat det). Vi fick det klippt av öron-näsa-hals-specialist innan hemfärd, men den läkaren gav inga vidare instruktioner. Först ett par veckor senare på amningsrådgivningen fick vi veta att vi kan massera tungbandet några gånger om dagen, och det gav efter ungefär en veckas tid väldigt stor skillnad – sonen sög plötsligt allt intensivare och längre och svalde också oftare. Skillnaden var så stor att vi ofta kunnat halvera eller skippa tilläggsmatningen med pumpad mjölk i nappflaska efter amningen, och innan amningen började vända till det bättre hade nappflaskan verkligen varit sonens huvudsakliga sätt att få i sig mat.
    För en nybliven mamma är två veckor jättelång tid, så många amningstillfällen som slutat med att sonen skrek i frustration och jag grät i uppgivenhet. Önskar verkligen att läkaren kunde ha sagt något om tungbandsmassage – en så enkel sak som kunde ha hjälpt oss så mycket.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *