Idag var det inte förskoledag och jag passade på att filma mig och barnen här hemma under morgonbestyren.
Medan min sambo tog en tupplur efter att ha varit uppe med bebisen sedan före klockan 05.00 grejade jag med disken, ammade vår minsting till sömns och lyckades till och med läsa några sidor i en bok med de större barnen. I videon ser du ett litet sammandrag av detta, på 1 minut och 46 sekunder.
Jag försöker inte framhäva mig själv som något slags ”supermamma”, det är verkligen inte min avsikt. Min poäng är istället att ännu en gång slå ett slag för bärselar och bärsjalar. De är verkligen otroligt praktiska grejar i vardagen, inte minst när man har flera barn.
Alltså, jag gillar dem jättemycket. Jag ville få några amningsögonblick förevigade av ett proffs innan det är för sent och tog hjälp av en superduktig barnfotograf i mina kvarter, David Gimlin.
Men – särskilt sanna är dessa foton inte. Jag menar, hur ofta ligger mitt barn så där snällt och stilla i mitt knä och ammar utan att konstra? Hur ofta ser jag så där snygg ut och hur ofta strilar det in ett nästan himmelskt vitt ljus från sidan när jag ammar mitt barn?
I princip aldrig. Och nu ska jag ge exempel på hur det egentligen ser ut hos oss och varför jag av principskäl tycker att även mer verklighetstrogna bilder på amning tål att visas och bör visas. Se upp ni som inte har lust att se bröst eller bröstmjölk i närbild eller inte vill se lite äldre barn som ammas, ni kan sluta läsa här.
”Vi var fyra stycken i en kvinnovärld. Det var en enorm styrka för mig att ligga på BB. Men jämfört med idag var det en konstig värld, att inte få ha sitt barn hos sig.”
Det säger Ulva Hedsköld, född 1927, om tiden strax efter äldsta sonen Rogers födelse i Norrköping. Här berättar hon om hur det var att få barn och amma i slutet av 1940-talet. Tidigare intervjuer om ”amning förr” hittar du länkar till längst ned i texten.
Ulva Hedsköld stannade kvar i två veckor på BB efter förlossningen 1949. Livet på barnbördshuset, säger hon, var en tillvaro med rigida regler kring skötseln av barnen och en oerhörd respekt gentemot översköterskan och läkarna.