Amning och bära barn, lägesrapport vid 17 månader

AMNING, BÄRA BARN. Nu är vår minsting nästan 1,5 år gammal. Här kommer en lägesrapport om hur amning och barnabärande ter sig just nu. Jag är fortfarande föräldraledig.

Amningen vid 1,5 år

Här ammas det friskt fortfarande. Barnet äter förstås annan mat också – se gärna detta blogginlägg om matintroduktion om du vill läsa mer.

Jag tycker att amningen är så galet praktisk att jag verkligen inte skulle vilja vara utan den. Bara av det skälet, menar jag – att den räddar vardagen många gånger om.




Ett exempel: Varje eftermiddag hämtar jag tre äldre syskon i skola och förskola. Hela hämtningsrundan tar uppåt ett par timmar och jag har för det mesta lillen i bärselen.

Det är lättare att ta sig fram här i stan så, tycker jag. Med vagn är risken att man får stå och glo på flera bussar i rad som åker iväg – bara för att barnvagnsutrymmet redan var fyllt. Och lillen gillar att bli buren. För det mesta – utom när han vill ner och springa.

Lillen kan amma i bärselen, vilket är jättebra när jag inte tagit med mig tillräckligt med mellis eller han helt enkelt bara är sugen på bröstmjölk och gos. Eller uttråkad. Eller vill ha hjälp att somna – det är säkert olika från gång till gång. Han blir lugn som en filbunke så fort bröstet kommer fram.

Många hotande vrål-sessioner på varm, överfull, stadsbuss har hejdats på detta sätt. Eller så blir promenaden mer harmonisk. Så här ammade vi på väg för att hämta storasyster på skolan i förrgår, till exempel:

Observera att jag inte brukar hålla i lillen med båda armar, som i videon. Där gjorde jag det för att jag böjde mig framåt för att visa hur han ammade. Lillen är nu så stor att jag oftast inte behöver stödja honom alls vid amning i selen. Ibland kan jag dock behöva peta in en hand under bröstet om bröstet börjat rymma iväg lite.

Vi ammar på morgnar, kvällar och nätter också. En gång morgon och kväll brukar fyraårige storebror och lillen amma få ligga och amma på varsitt bröst samtidigt. Det är fin stund ihop. Mycket gråt och syskonavundsjuka har avvärjts på detta sätt, det är min övertygelse.

Läs även: Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar

Jag märker att det sakta men säkert blir mindre amning och mer annan mat för minstingen. Men han är fortfarande väldigt förtjust i amningen och jag störs inte av att amma på natten.

Så här brukar vi ligga – och har gjort det sedan dagen han föddes. När lillen vill amma får han ligga på min arm, det är enklast för mig och mina flexiboobs. Lillen serverar sig själv, mer eller mindre, och jag sover vidare. Jag har ingen aning om hur många gånger vi ammar per natt – en gång eller kanske fem gånger. Jag tror inte att det är så himla ofta nuförtiden, men vad vet jag. Vid sextiden på morgonen när väckarklockan ringer brukar jag rätt ofta hitta barnet dockat till bröstet, på min arm.

Eftersom vår lille gärna sover i bärsele eller bärsjal brukar han få sova och vid behov amma på det viset under sin dagliga tupplur när vi är hemma. Då kan jag få saker gjorda vid datorn.

Vi har ett litet kontor där jag har ett stå-skrivbord. Genom att stå och ha sovande bebis så som på bilden ovan kan jag betala räkningar, skriva mejl, ha kontakt med myndigheter eller vad jag nu behöver göra. Visst skulle jag kunna lägga lillen i sängen eller vagnen, men jag vet att han sover som längst på detta vis. Och då blir det ofta så.

Han brukar vara glad som en lärka när han vaknar från dessa långa lurar.

De dagar jag inte tycker mig ha så mycket att göra (ovanligt) eller jag bara inte orkar och vi är hemma lägger vi oss tillsammans istället. Och lillen får amma så mycket han vill. Så himla mysigt. Detta brukar också bli hyfsat långa tupplurar.

Barnabärandet vid 1,5 år

En del av barnabärandet har jag hunnit beskriva redan, eftersom bärandet och amningen hänger ihop så tajt för oss.

Jag bär alltså lillen i bärsele eller bärsjal nästan varje dag – i alla fall på vardagarna när han hänger med mig hela tiden. På helgerna är barnet ofta med sin pappa i många timmar i sträck och då blir det oftast färd i barnvagn. Det funkar, det också. Den lille sover gott där med.

Jag tycker att bärandet för det mesta är den mest praktiska lösningen på vardagarna. Jag får bra daglig träning av det. Jag behöver bara komma ihåg att sträcka på mig lite oftare, jag behöver tänka på hållningen. Här nedan har jag minstingen på magen och förskolebarnets ryggsäck (ovanligt fullpackad på grund av tusen grejer som skulle hem från förskolan) på ryggen.

Vår minsting började gå vid 10 månader och älskar att springa omkring. Med ett barn som vill ner och röra på sig många gånger per dag känns bärsele enklast för mig när vi är ute på språng. Det blir tacksamt snabba ryck – upp i selen, ut ur selen. Det går jättesnabbt.

Jag kan också snabbt skuffa över barnet från mage till rygg i selen. Det är jättebra de gånger under dagen som jag antingen vill variera mitt bärande eller behöver händerna fria därframme.

På bilderna här, tagna i förrgår nu i oktober, sitter lillen på min rygg i selen och har ett så kallat bärskydd utanpå. Hur ett sådant ser ut kan du se här. Det kan användas både på mage och rygg.

Det är kul att bära på rygg. Både för mig och barnet. Jag får variation och barnet kan lätt sitta och spana på allt möjligt.

Lästips: 11 bästa skälen att bära ditt barn på ryggen i bärsele och bärsjal 

Jag har också testat att dra på mig den bärjacka (en särskild typ av bära barn-jacka som man har över sig själv och barnet och som värmer båda) som jag hade hela förra året när det var kallt.

Jackan, den cerisefärgade på bilden ovan, passar fortfarande. Den känns dock ännu så länge svettig eftersom den är ganska rejäl och i ull.

Förresten så ammar barnet på bilden ovan. Rätt svårt att se, eller hur? Ofta tror jag att få märker när jag ammar utomhus i selen. Utom när barnet bestämmer sig för att plötsligt fiska fram ett bröst och på en halv sekund hiva upp det en decimeter ur urringningen till allas beskådan. Det har hänt ett par gånger i kollektivtrafiken, haha 🙂

En del dagar har jag bara en varm tröja och selen utanpå, när temperaturen medger det. Är det något kallare har jag även en uppknäppt jacka utanpå selen, som nedan.

Barnet har för tillfället ett par varma lager byxor ute, det är oftast en tunn silkesbyxa innerst och en fleecebyxa över. Jag brukar ha galonisar med mig om det kan bli läge för plaskig parklek.

Små benvärmare är också bra att ha på barnet om man inte har ett gemensamt ytterplagg över, eftersom byxor gärna drar upp sig någon decimeter på benet när barnet sitter i sele eller sjal. Det kan bli en kall glipa. Här ovan fick lillen låna storasysters benvärmare då jag på grund av hallkaos inte kunde hitta något av de tre par bebisbenvärmare som vi har.

Fler tips om barnabärande när det är kallt:

17 tips när du bär bebis i vinterkylan (och några amningstips)  
Lista: 13 tips när du bär bebis ute höst och vår   
Bildextra: Bära bebis i många minusgrader   
Video: Bära barn på hösten i bärskydd (3 min)     
Video: Amma i bärsjal med bärskydd (3 min)     

Ps. Igår stoppade jag faktiskt lillen i vagnen under sista halvan av ”skolhämt-rundan”. Det var enbart promenad som gällde under sista halvan av rundan, ingen buss. Jag måste säga att både den lille och jag tyckte att det var rätt skönt med lite omväxling. Han fick sitta och sparka med benen och kunde äta snacks i vagnen när vi var stillastående. Och jag kunde lasta sjuttioelva skol- och gympagrejer på barnvagnen – och slapp vara sedvanlig packåsna när övriga i sällskapet, efter en lång dag, i vanlig ordning var tämligen ovilliga att själva kånka hem sina ryggsäckar.

Hej då!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *